Sometimes, får jag lust att ta med kudde och täcke ut i skogen för att övernatta där. Tänk att få somna till vindens sus bland buskar och blad. Bara för en natt, eller en enstaka timme. Jag tror inte att jag hade vågat ligga kvar där ensam. Men gosch vad jag skulle vilja prova! Jag vill så mycket. Jag förverkligar nästan inget av det jag vill.

Det här har ingenting med saken att göra nu. Nu ska jag bädda ner mig i min varma säng. God natt. Tack för idag, slut för idag.

Tjolla hopp, tjolla hej! Jag låter glad. Jag är inte glad, men långt ifrån ledsen. Jag känner mig neutral, fast lite bättre. Jag sov längre inpå morgonen och det drömdes en del leendeframkallande drömmar.

Jag får passa på att skriva medans jag är okej. Åker till mormor som vanligt. Man vet aldrig hur jag mår efter en halvdag därborta. Jämt brukar jag skriva i bilen när vi åker hem. Det är därför ni får fel uppfattning om mig varje veckoslut.Jag försöker göra det här till en vana - skriva medans jag är mig själv. Tänker för den här gången ignorera mina dåliga tankar när jag återvänder hemåt. Fast så fort vi rullar in i Uddevalla, känns det bra igen. Kanske hinner jag säga godnatt till er ikväll. Ett problem är hinna ge läroböckerna en chans. Äsch, den chansen får dom någon annan gång.

 

Igår var det trevligare än trevligast. Victoria och jag satt på bryggan och åt langos. Det var inte jättegott.

Jag tappade en smoothie i affären också. Otur? Jag vet inte. Om man ska leva med mig bör man veta att jag gör om det till något glädjerikt, typ. Sanningen är den att jag alltid har velat kasta en smoothie i golvet så att den går sönder och innehållet väller ut. Kasta och tappa är inte samma sak, men får duga ändå. Det roligaste med att göra sönder det man just har köpt är att se hur de andra kunderna reagerar. De lixom lägger huvudet på sned och gör beklagande ljud ifrån sig.Så synd om mig är det inte, tack ändå!

 

 

Mitt marsvin. Min lilla Rosa, ängel och min stora tröst. Hon försvann i sina egna drömmar idag. Mina föräldrar körde henne till veterinären på grund av att Rosa inte längre klarade av att resa sig upp när hon hade ramlat. Hennes leder var alltför utslitna. Och hon har ramlade många gånger under de senaste dygnen. Det gjorde ondare att se henne så svag, än att veta hur hur hon ser ut nu. Jag valde att inte ta ett sista farväl. Jag gick till skolan som vanligt, mådde bra och gjorde det bästa av situationen. Jag är nöjd med beslutet vi tog. Hon förtjänade något bättre. För jag antar att hon har det bra nu.

Rosa blev sju år, sju månader och en dag.

Skål, för sorgen, ilskan, tomheten, friheten, glädjen och vår fantastiska tid tillsammans. Hon är det bästa jag har haft. Det kommer alltid finnas en plats för henne inom mig. Jag känner mig starkare av att ha henne här inne, istället för i verklig form. Nu kan hon bara vara min. Det är bara jag som kan känna henne. Och det känns i hjärtat.

Framför oss:

      Söta är vi så det räcker långt och länge.

 

Sist men inte minst ... Samtiden...

Just i denna stunden är jag äntligen stilla, nyduschad och har musik som strömmar in i öronen. Mitt huvud gör ont för sista gången idag. Sedan kommer John Blund och ställer allt tillrätta. Glöm inte drömmarna! (Av den snälla sorten;-)

 

 

Hej fina.

Vanligtvis har jag inget emot skoldagarna. Det är bättre att styras av ett schema än att ruttna bort till ingen nytta.Vännerna är det bästa, och då också skolan, där man får tillfälle att umgås med mitt eget folk.

 

 

 

        

 

Jag tänker mig en värld där alla mediterar och vandrar ensamma som noshörnngen. Kanske hade vi levt som buddhister hela bunten? Inte för att jag vill det, men tanken är inte helt ur sin bana.

Om vi bara hade fokuserat på oss själva, hade samhället inte fungerat. Men hade vi hittat en mening med livet då? Hade varje person gått sin egen väg och dött av sin egen vilja? I så fall, varför? På grund av lycka eller ren uttråkning? Fler självmord hade definitivt skett.

Det är tur att vi har varandra. Men vi borde också ägna mer tid åt oss själva.

 

För att göra mitt svar kortfattat:

Min mening med livet är att kämpa för att lyckas med det man vill. Och det man vill är att hitta sig själv, trivas med den man är och dö med självkontroll.