Ärligt talat, så har jag känt mig för kaxig den senaste tidsperioden. Det har kanske inte påverkat bloggen särskilt mycket. För er som träffar på mig varje dag i skolan bör ha haft en minsta halvfalsk uppfattning om mig. Har ni känt er utsatta för mitt kaxande någonting? Det har blivit så illa att till och med jag märker det. Det är inte den person jag vill vara. Det är inte den personen jag är. Det här börjar bli väldigt frustrerande. Jag kaxar utan någon anledning. Skärp dig Amanda! Jag ska, okej? Jag skärper mig nu. Och en sak till ... Förlåt för min ouppfostrande attityd.

Nästa vecka är det bal och två lediga dagar, veckan efter det är det skolavslutning och den här kära veckan är den sista vanliga veckan i klass 9.b för mig. Det kan hända att jag kommer sakna det här, därför tar jag vara på det. Fast det är svårare att stå emot längtan efter de kommande veckorna. Det är nästan omöjligt att stå still. Jag hoppar av nervositet, lite stress, glädjerus och oro. Hur ska det gå? Hur ska jag kunna leva på riktigt? Jag är inte riktigt redo, men å andra sidan är jag inte riktigt där än. Det kommer naturligt. Jag kommer att växa i skorna, ungefär. Jag kommer att bli en del av alla andra vilsna hönor. Först tänker jag stanna upp mitt i korsningen, niga och bocka, se mig över axeln, ta några stapplande steg framåt och bara låta vägen leda mig. Det kommer att lösa sig. Det finns inget att vara orolig för. Dör jag så dör jag, helt okej. Överlever jag - Ännu bättre!

Hur ska det kunna gå fel om livet går ut på att leva eller dö? Livet är en lek. Det gåt inte att fuska. Fast man lever bara en gång. Men ni vet väl också att man måste dö några gånger innan man kan leva?  

 

Så Peace på er, mina vänner. Snygg som ful, häng inte upp er på småsaker. Du är större än de där små störiga tingen. Och du är värd att få vinna.

                                                    

Det finns inget att göra längre. Boken har jag läst ut, datorn är för långsam och hela huset är uppätet, bokstavligt talat.

 

Det finns en glädje över att det är måndag imorgon. Don't hate it. Men lektionerna ligger ivägen. Hoppas det blir lika fint väder. Jag måste klara av det här. 

Puss o kram.

 

Getingarna har hittat in. Det svåra är att få dom att hitta ut.        

                                        

 

 

 

 

Det är bittrare nu. Jag har brutit mitt gråtfria rekord. Fast det räknas fortfarande som ett rekord för mig. Varför i all världen skulle jag tillåta salta tårar att rinna, med flit? Det var ju det jag gjorde häromdagen, tre gånger till och med. Jag tror starkt på att gråtperioder behövs, gör nytta och hjälper en att komma framåt i utvecklingen.

 

Det låter säkert helt hopplöst och färglöst. Det är inte som det låter.

Jag har inte tappat hoppet ännu, jag går inte runt och stressar ihjäl, dunkar inte huvudet i väggen, eller skriker av frustration. Det är fortfarande bra dagar jag lever i.

 

"Är det bara tisdag?" Kan man tänka. "Snart är det fredag!" kan man också tänka. Jag tänker på båda sätten. Allt drar ihop sig, likt ett hårstrå som man klämmer och drar med naglarna. Det blir lockigt, hackigt, ojämnt men fantastiskt, på sitt eget vis. Det är dagarna jag syftar på. Det är inte många veckor kvar. Typ 3?

 

Äsperödsskolans vårshow var awsome i år också. Kanske den bästa.

 

Jag tror jag ger upp historiabetyget och lämnar det på soptippen, medans jag hämtar hem lite broms, silver och guld och höjer betygen i andra ämnen i utbyte. Jag vet inte riktigt hur jag fungerar. Jag går inte efter planerna. Det får bli som det blir. Slutet är nära. Fast slutet har just börjat mellan dig och mig.

 

Härligt med färgkontrasten, kan man tänka. Människor blir som galna när de kan vistas ute och bli bruna. Akta er, säger jag. Själv är jag inte särskilt försiktig... Tur att regnmolnen kommer och skyddar oss emellanåt. Inga klagomål är välkomna. :)

Det gjorde gött! De mesta av dagens insatser har gjort susen.

Jag och bästavän tävlade om vem som sprang fortast. Vi hann i mål under samma tid båda gångerna. Älskar känslan av att dela vinsten med henne. Det är meningen lixsom, vi två hör ihop.

 

Hörde, kände och såg att det här var årets varmaste dag. 25 grader, inte illa. Svettades såklart efter utegympan, men hade ingen större lust att klaga, så jag klev in i duschen och relaxade en aning, innan jag satte mig på balkongen och slappnade av ytterligare.

Jag tar över Glenns rum under natten. Sen går jag med raska steg till skolan. Det känns redan nu att morgondagen kommer börja så bra att man bara har lust att hoppa ut i trafiken och sikta i om det kommer bilar åt alla håll.

Frihet. Lycka. Jag mår bra. Känner mig mer hemma här. God kväll alla.

Be happy! Det kommer att gå fort, så,länge du visar dina skrattgropar då och då.                                    

 

Jag blir så glad av att bli väckt av sms från vännerna. Jag blir mindre glad av att sitta hos mormor medans jag hellre skulle vilja hänga med några på ett litet partaj i hemstaden. Även fast bara 33 % av dom hade roligt. Och? Jag kunde ha varit en av dom som faktiskt hade haft roligt. Det var så längesedan jag smakade på sena vårkvällar tillsammans med de bästa. Hoppas att balen blir det minsta schysst.

 

Vad har jag gjort då? Jag har ätit nutella tills jag mest bara hade lust att vända magen ut och in.

 

Det är skumt hur jag drömmer om nätterna i Bäckefors. Alltid kommer jag ihåg dom, varje enstaka gång jag sover där! Inatt drömde jag till exempel om att jag jobbade som någon slags vakt i en affär, då jag blev jagad och gömde mig i en tvättmaskin. Konstigt värre.

 

Jag är påväg in till Uddevalla för att träffa Lala, Ai och Cecilia! Det kan hända att jag stannar hos Nina en stund. Behöver måla om nagellacket.

Något annat som står på måste-göra-listan är att jag ska köpa schampo som innehåller Vildrosolja (Rosa canina), som ger glans och balsameffekt åt torrt och lockigt hår. Eller Glycerol (även glycerin),som används för att återfukta torrt hår och motverkar dessutom statisk elektricitet. Eller pantenol.

Mitt hår är nyklippt men fortfarande lika störande. Bilder kommer inom kort. Har ni något kul att berätta? Gör det, nu, genast! :D

D-vitaminer hit, D-vitaminer dit. D-vitaminintaget har säkerligen ökat för mig och många andra idag.
Det är fortfarande en solig och vacker dag.
Frukost- lunch- och middagsmjölken har också hjälpt till med vitaminer som gör underverk för skönhet och välmående.
Jag kan inget annat än må bra. Och den där kära flytande vätskan har blivit min drog, igen, eller fortfarande.
Ibland känner man bara för att visa sin kärlek lite extra till den man verkligen älskar. Mjölk i tid och evighet. I will always love you. <3

Har tagit med både mamma och pappa till banken för att jag ska kunna öppna upp ett bankkort, där bland annat min sommarlovspraktikslön kommer att bosätta sig. Ett id-kort på köpet blir ett stort plus i kanten. Det händer mycket på en gång.
Och imorgon transporterar jag mig till frisören.

Ska inom kort äta plommon och fortsätta njuta av dagen.

Ha det gött!

Jag hatar er inte<3

Det går så fort nu. Ute är det tryggt och löjligt ljuvligt. Ni kommer se er ungdom ruttna framför er, som Håkan sjunger, fast bara om ni inte märker av hur våren just nu letar sig in i varje hem och hus. Den letar efter dig!

 

Kvällsmaten blev uppäten på ett kvick. Visst var det gott med varma mackor och mjölk? Men jag är fortfarande törstig. Jag är i Bäckefors, dock lite gladare än vad jag borde vara. Det var inte meningen att åka hit. Men det gjorde inte så mycket, faktiskt. Jag lever för vänskapsbanden som knyts samman på nytt. När jag lär känna en ny själ, brukar det oftast försvinna en annan. Det gjorde det också, men det löste sig fint i efterhand. Tack, vänner. Jag är farlig ibland, nästan till gränsen förbjuden. Tro det eller ej - Jag önskar att jag kunde säga ifrån redan från början och ta kontrollen över mina viljor. Jag ska bli en bättre människa, säga som det är och framför allt lära mig att säga NEJ med stor käft och knutna nävar i vädret. Don't worry guys, jag överdriver en gnutta.

 

Den stora frågan som tickar hårt mot tinningarna lyder: Är det spanskaprov imorgon? Panik i så fall, småfnitter blandat med allvarliga blickar. Jag fixar det nog oavsett hur det går. För jag har bestämt mig för att det ska gå bra. Jag klarar mig.

 

Känner du för att dansa med mig mitt på det brännheta taket? Jag vet att du vill, så jag frågar igen. Vill du dansa med mig, lika mycket som jag vill dansa med dig? Just follow me :)