Och så har vi ju Johan Palm. Alltid samma gamla Johan. Jag har inte mycket nytt att säga om honom längre. I median står det still på den punkten. Annars så har jag redan uttryckt mig någorlunda redan, trots att jag inte på något rättvist sätt kan uttrycka mina känslor jag har för honom. Jag älskar honom, lika väl nu som då. Jag skrattade lite åt hans flummiga supercharmiga videoklipp på youtube igår och var nästan påväg att gråta av saknad. Jag saknar honom mycket, mycket, mycket.

 

 Hittills var den här arbetsdagen den bäst av dom alla. Anledningeningen är nog den att det fanns mycket att göra idag. Sånt som man redan kunde, förstås.

Jag vill gärna komma ut och träffa vänner så snart som möjligt. Vi har inte all tid i världen.

Dom kommer kliva på mig igen. Dom kommer kliva på dig också. Fråga inte vilka. Men Håkans låt ger avtryck lite varstans, passar alltid in.

Jag bloggade inte igår för att jag spelade bort det mesta. Jag var inte hos mormor, så jag åkte dit idag istället. Helt okej måndag.

 

Ha en fortsatt bra vecka! (Om ni nu också hade en måndag som jag?)

Midsommar firas en dag innan midsommardagen på Österängen. Det innebär att jag är delaktig i kalaset.

Jag och Bella knallade iväg till min kära gamla skola och plockade blommor till midsommarstången.

Min allergi började genast att leda mig till utmattningen. Dock var det en bra idé att lämna ifrån sig köket och ta med en åldring ut till parken. Där sjöngs och spelades det gamla midsommarvisor, tårta delades ut och nära inpå var första jobbveckan slut. Jag vet fortfarande inte hur jag ska klara av elva dagar där. Det är inget hemskt ställe att jobba på. Personalen är jättetrevlig och allt däremellan. Men jag failar för mycket och tycker onödigt mycket illa om mig själv för alla saker som blir fel. Det blir ingen köksa av mig. Aldrig någonsin. Fast jag gillar att ta hand om dom som bor där. Och jag gillar faktiskt att hoppa in i köket emellanåt. Men tro inte att jag jobbar flitigt medans förklädet är en del av min klädsel.

Jag lämnade kvar disk och gick hem. Så duktig kan jag vara. Fast jag gick i och för sig över till andra sidan och hjälpte arbetskamraten lite. Inte ska jag få dåligt samvete för att jag övergav mitt eget och hjälpte den andra. Anyway... Nu får jag inte skämmas ihjäl på grund av ett sommarpraktiksjobb. På något sätt kommer jag att gå igenom fler misstag och komma därifrån i samma skick som när jag kom dit.

Oj, oj vad trött man blir. Nästan så att det är farligt. Dödströtten kom i samma stund som min kropp kopplade av i solstolen.

Sommarpraktiken var asome, för att vara ett jobb, så att säga. Jag och Bella yrde runt i köken och hoppades på att vi hade gjort det någorlunda fint. Allt såg då rent och städat ut när vi lämnade det.

Jag försöker hitta en lösning på hur jag ska stå ut med tretton arbetsdagar till. Självaste arbetsuppgifterna är det inget fel på. Det är dock en konst att ta sig upp på benen efter varje vilotillfälle utan att få huvudvärk. Det kan vara sant att den första dagen är värst. Man vänjer sig.

 

Gäsp, gäsp. Sömn är det bästa medicinen.

Det är söndag idag, måndag imorgon, trots att önskan hade blivit uppfylld om det var fredag hela veckan. Det kommer inte att finnas någon skola att gå till på ett tag. Ibland tror jag faktiskt att allt är som vanligt. Jag tänker på hur morgondagen kommer se ut, ska jag gå eller åka buss? Det beror på om det blir regn eller solsken. Har vi några läxor? Vad är det för mat i skolan? Och vad har vi för lektioner? Spanska på måndagar, tisdagar och torsdagar. såpass långt hinner jag i funderingarna innan jag inser att det är sommarlov. Jag ska inte till Äsperödsskolan ens efter lovet. Alla går sina vägar. Det är både tur och otur. Jag gillade er, det har jag alltid gjort. Okej?

 

Jag ska upp och jobba imorgon klockan halv åtta. Det har varit nervösa känslor inför det. Fast det känns nästan behagligt nu. Ska bli kul, hoppas jag.

Jag kommer att bli rik den här sommaren har jag listat ut! Det är en stor fördel att jobba under den sommaren som man just har slutar nian. Pengarna bara regnar ner i plånboken. Helt oväntat och bra. Ska ta med mig själv och mina pengar på en stor shoppingtur innan hösten kommer på besök. Det gör mig rätt så glad.

Förlåt för min själviska inställning här. Det finns så mycket fattigdom både här och där. Jag tänker på er också!

Eftersom nattens sovplats var en soffa i vardagsrummet, så fick det mig att fastna framför teven hela dagen. Inte för att det har något bra dom har att visa precis.

 

Det är sol men ruskigt kallt ute. När ska jag uppfatta att det finns tid till annat? Världen är stor där ute. Här inne kan jag lika gärna slappa och verka lat. Det har bara gått en dag av sommarlovet än så länge. Jag kom hem till det så kallade "mitt andra hem" tidigare än planerat. Discot var inte helt fel, den satt bra där den satt. Men när vännerna gav sig hemåt kunde jag lika gärna lämna stället samtidigt. Natten var drömlös, men bra. Tröttheten vägrar att försvinna. Jag har i och för sig inte försökt somna om sedan jag vaknade imorse (07:45).

 

Jag önskar mig en stor smoothie med massa jordgubbar runtom.

Jag drömmer för mycket på dagen.

13 juni 2013 var bara bra. Tyvärr var jag på dåligt humör under avslutningen. Fast man blir ganska trött av allt ståhej, förmodar jag. Men jag skulle lätt kunna gå en långpromenad, plus några danser kring julgranar och midsommastänger nu på en gång!

Det är synd att man är mänsklig och behöver sova så mycket. Vi missar så mycket genom att sova bort våra möjligheter. Möjligheterna finns förhoppningsvis kvar till morgonen.

 

Sköt om er allt vad ni kan, klaga inte för mycket på sommaren och ge dig själv ett upplevelsefullt lov!

 

  

 

 

 

 

Nästa vecka är det bal och två lediga dagar, veckan efter det är det skolavslutning och den här kära veckan är den sista vanliga veckan i klass 9.b för mig. Det kan hända att jag kommer sakna det här, därför tar jag vara på det. Fast det är svårare att stå emot längtan efter de kommande veckorna. Det är nästan omöjligt att stå still. Jag hoppar av nervositet, lite stress, glädjerus och oro. Hur ska det gå? Hur ska jag kunna leva på riktigt? Jag är inte riktigt redo, men å andra sidan är jag inte riktigt där än. Det kommer naturligt. Jag kommer att växa i skorna, ungefär. Jag kommer att bli en del av alla andra vilsna hönor. Först tänker jag stanna upp mitt i korsningen, niga och bocka, se mig över axeln, ta några stapplande steg framåt och bara låta vägen leda mig. Det kommer att lösa sig. Det finns inget att vara orolig för. Dör jag så dör jag, helt okej. Överlever jag - Ännu bättre!

Hur ska det kunna gå fel om livet går ut på att leva eller dö? Livet är en lek. Det gåt inte att fuska. Fast man lever bara en gång. Men ni vet väl också att man måste dö några gånger innan man kan leva?  

 

Så Peace på er, mina vänner. Snygg som ful, häng inte upp er på småsaker. Du är större än de där små störiga tingen. Och du är värd att få vinna.

                                                    

Det finns inget att göra längre. Boken har jag läst ut, datorn är för långsam och hela huset är uppätet, bokstavligt talat.

 

Det finns en glädje över att det är måndag imorgon. Don't hate it. Men lektionerna ligger ivägen. Hoppas det blir lika fint väder. Jag måste klara av det här. 

Puss o kram.

 

Getingarna har hittat in. Det svåra är att få dom att hitta ut.        

                                        

 

 

 

 

Härligt med färgkontrasten, kan man tänka. Människor blir som galna när de kan vistas ute och bli bruna. Akta er, säger jag. Själv är jag inte särskilt försiktig... Tur att regnmolnen kommer och skyddar oss emellanåt. Inga klagomål är välkomna. :)