Nästa vecka är det bal och två lediga dagar, veckan efter det är det skolavslutning och den här kära veckan är den sista vanliga veckan i klass 9.b för mig. Det kan hända att jag kommer sakna det här, därför tar jag vara på det. Fast det är svårare att stå emot längtan efter de kommande veckorna. Det är nästan omöjligt att stå still. Jag hoppar av nervositet, lite stress, glädjerus och oro. Hur ska det gå? Hur ska jag kunna leva på riktigt? Jag är inte riktigt redo, men å andra sidan är jag inte riktigt där än. Det kommer naturligt. Jag kommer att växa i skorna, ungefär. Jag kommer att bli en del av alla andra vilsna hönor. Först tänker jag stanna upp mitt i korsningen, niga och bocka, se mig över axeln, ta några stapplande steg framåt och bara låta vägen leda mig. Det kommer att lösa sig. Det finns inget att vara orolig för. Dör jag så dör jag, helt okej. Överlever jag - Ännu bättre!

Hur ska det kunna gå fel om livet går ut på att leva eller dö? Livet är en lek. Det gåt inte att fuska. Fast man lever bara en gång. Men ni vet väl också att man måste dö några gånger innan man kan leva?  

 

Så Peace på er, mina vänner. Snygg som ful, häng inte upp er på småsaker. Du är större än de där små störiga tingen. Och du är värd att få vinna.