Jag vill känna mer, se mer än jag ser. Något kommer brännas ned. En miljon på banken men ingenting att leva för.

   
 
Det var så längesen det var sommar, tänkte jag förut när sommarkänslorna grodde för första gången på flera veckor. Innerst inne har jag alltid drömt om en egen sommar. Men det vill jag inte tänka på nu, med hänsyn till mitt nuvarande liv bakom galler och dörrar. Man blir deprimerad över att tänka och fantisera om bra saker som inte är helt omöjliga att uppfylla, men som ändå aldrig kommer i uppfyllelse. Allt på grund av en själv. Jag är väldigt tråkig mot mig. Och mot mina simmar som tålmodigt väntar på order från mig. Spel förstör liv. Gör folk vansinniga. Jag lever med dom. Deras behovmätare hinner sjunka till botten. Visst höjs mätaren till max när man vill det. Men vad händer då? Vad ska dom göra när allt är som perfekt?
Varken spel eller verkliga livet är begripligt. Det kan leda till så mycket.
Jag är inte snäll nog. Jag slösar inte bara bort mitt eget liv, ifall ni var det minsta nyfikna.
Jag önskar mig fortfarande en förändring. Något stort. Något ungdomligt och något att finnas för. Vi får se hur framtiden lyder.
Sluta dröm om det ljuva livet, (vi kommer aldrig va med om det). Och be aldrig mer om ursäkt (för sakerna du aldrig gjorde).
Men det äter upp dig när du ligger i din säng. Åh, gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort.
Men jag gillar att läsa, skriva, fotografera, sjunga, kolla film eller gå till ett sommarjobb och utforska läget. Sånt som jag annars inte brukar hinna med att tillbringa livet åt helt enkelt.Och dessa böcker som finns, åhh vilken tur!
Sommar är bra för alla. På något sätt.
 
En sak till innan jag slutar:
Det är inte bra för mig att skriva sånt här inlägg på söndagar. Jag är så bra på att få allt att låta negativt då. Det är inte meningen. Det bara blir.
Söndagar, gå och brinn! Jag vill se dig i slow-motion när du går sönder inuti, så som jag gjorde nyss.

Tidig morgon.

Godmorgon, godmorgon! 
Äntligen är det helg. Jag har bara six  days kvar av my work. Det går fint med mig och tiden. Vi går hand i hand vi två. 
 
Idag kanske Lala kommer till la ciudad. Ska skicka iväg ett meddelande och invänta svar. 
 
Igår blev jag riktigt överraskad! 
Linnéa traskade in vid lunchtid till mig på Österängen. Jag stod med mobilen framför köksbänken och hade nada att göra. Och så kom hon. Här snackar jag om en riktig överrasning allttså. Blev glad som fan. 
 
Efter att jag hade slutat mötte jag upp Hasse på stan och tvingade med han in på Åhléns. Jag köpte nageloljor och nackellacksremover till mina stackars naglar. Dom har längtat efter det där väldigt länge nu.
Hasse och jag klarade oss från regnet när vi satt i parken. Det kanake betyder att det helt enkelt var en fin dag. 
 
KRAM   
 
 
 
 
 

Veckans naglar

Lånat från Lala.
 
Duktig är hon så det skriker om det!

Jämför inte de sämsta sidorna hos andra med de bästa sidorna hos dig själv.

 
(Ett salladshuvud som blivit skulpturerat till en drake) (?) 
De sega förmiddagstimmarna går som en snigel över en motorväg. Sista timmen blir plötsligt väldigt stressig. Det har blivit onsdag eftermiddag. Vi står i mitten. Om det hade varit skola hade tiden gått mycket fortare. Fast under gympapasset igår fick tiden vingar och flög iväg.
Jag känner mig väldigt trött. Och en gnutta irritation tar fart i känslolågan. Mammas suckar är något jag alltid har avskytt mer än något annat ljud. SÅ SNÄLLA, BARA KNIP IGEN!
 
Jag har för all del lånat två bra böcker som jag kommer att sträckläsa sen. Det ler vi åt tycker jag!
 

Vänd ansiktet mot solen, så faller skuggorna bakom dig.

Jag har kommit in i en tvådagars-period då jag på sätt och vis "hyllar" mina idoler och sitter i tankar mest på heltid.   
 Håkan är för bra. Längtar jättemycket till när filmen "känn ingen sorg" har biopremiär nästa månad. Den kommer äga sönder många, många andra bra filmer. 
 Och så har vi ju Johan Palm. Alltid samma gamla Johan. Jag har inte mycket nytt att säga om honom längre. I median står det still på den punkten. Annars så har jag redan uttryckt mig någorlunda redan, trots att jag inte på något rättvist sätt kan uttrycka mina känslor jag har för honom. Jag älskar honom, lika väl nu som då. Jag skrattade lite åt hans flummiga supercharmiga videoklipp på youtube igår och var nästan påväg att gråta av saknad. Jag saknar honom mycket, mycket, mycket.
 
 Hittills var den här arbetsdagen den bäst av dom alla. Anledningeningen är nog den att det fanns mycket att göra idag. Sånt som man redan kunde, förstås.
Jag vill gärna komma ut och träffa vänner så snart som möjligt. Vi har inte all tid i världen.
Dom kommer kliva på mig igen. Dom kommer kliva på dig också. Fråga inte vilka. Men Håkans låt ger avtryck lite varstans, passar alltid in.
Jag bloggade inte igår för att jag spelade bort det mesta. Jag var inte hos mormor, så jag åkte dit idag istället. Helt okej måndag.
 
Ha en fortsatt bra vecka! (Om ni nu också hade en måndag som jag?)

Det finns många anledningar till att sommarjobba.

  
Hur kommer det sig att så många söker sommarjobb fastän de inte vill ha det?
Det finns egentligen bara en nackdel. Och det är oss själva. Vår inställning måste styras in på rätt väg. Det är inte alltid lätt att endast tänka positivt. Värt några försök tycker jag.
Först och främst måste vi ställa frågan till oss själva. Varför sökte vi ett sommarjobb?
Vart vill vi komma?
Pengarna är det många som vill åt. Grattis, det kommer du att få under dina arbetstimmar. Enligt mig är pengarna bara en bråkdel av det som följer med oss hem. Det finns faktiskt något som räcker längre och som man kommer att ha nytta av.
Nya erfarenheter.
Vi lär oss något nytt varje dag. Jobbar du eller går du i skolan lär du dig flera saker varje dag. Det kanske vi inte tänker på. Fast så är det.
 
Kompisar får du garanterat om du jobbar tillsammans med andra eller möter många ansikten i ditt arbete. Skulle du råka få ett fiende till arbetskamrat kan jag inget annat än att förmedla dig om vilket bra tillfälle i akt du har! Det är annorlunda på jobbet, då du måste kunna möta personer på ett moget sätt. Kan du inte samarbeta eller komma överens med din arbetskamrat kan du sällan heller klara av arbetsuppgifterna. Det är inget alternativ att ignorera personer som du jobbar med. Istället kan ni väl försöka uppföra er och göra stunden lite trevligare? Det kommer kännas bättre att gå till jobbet om du har en ny vän att handskas med - inte mot. Vem vet? Ni kanske kommer bli så gott som bästa vänner. Du har knappast något att förlora. Du kan lyckligtvis bara vinna på det.
 
Det är också en fördel att jobba självständigt. Då blir man mycket säkrare på sig själv och får bättre självförtroende.
 
När du provar på ett jobb som ung vet du mer eller mindre om du skulle vilja jobba med det i framtiden eller inte. Bra att prova på så länge det inte går på blodigt allvar, vilket det kommer att göra så fort du blir arbetslös. Nu vet du i alla fall hur det är att jobba.
 
Du kommer kanske precis som jag, inse hur mycket bättre skolan är. Tänk att gå till jobbet och göra i stort sätt samma sak varje dag.
I vissa arbeten är arbetskläder nödvändigt. Samma kläder, samma utrustning och packning. Ofta får man ta med sig egen mat om man ska ha någon lunch.
Skolan är helt enkelt bättre för en sån som mig. I skolan skiljer sig varje dag från varandra. Lektionerna är varierande och rasterna är olika långa, samt att dom är fler. Än så länge kan vi i Sverige bestämma själva över vad vi ska ha för kläder och variera olika stilar helt fritt. Vi får gratis lunch i skolan.
För dom som helst föredrar skolan före jobb kommer att vara mer tacksam över att få ha en skolgång i några år till.
När jag börjar skolan i höst kommer jag redan att ha:
 
arbetserfarenheter, nya vänner och bekanta, bättre självförtroende, mer pengar och en stor glädje över att få gå i skolan igen.
 
Tacka väckarklockan som hjälper er fram till dessa möjligheter. Tacka er själva. Tacka jobbet. Vad som än händer, låt inte något negativt komma ivägen. Optimismen inom dig har redan förbokat!
Kan jag räkna med 100 % närvaro från er nu?

Vi skålar för en midsommar till. Färsk potatis och sill. Som om tiden stått still.

Det ser gräsigt fräscht och färskt ut tycker jag.
  
Glada gubbar och smileysillar :)  Glad midsommar till er alla!

Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig. Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig.

  
Midsommar firas en dag innan midsommardagen på Österängen. Det innebär att jag är delaktig i kalaset.
Jag och Bella knallade iväg till min kära gamla skola och plockade blommor till midsommarstången.
Min allergi började genast att leda mig till utmattningen. Dock var det en bra idé att lämna ifrån sig köket och ta med en åldring ut till parken. Där sjöngs och spelades det gamla midsommarvisor, tårta delades ut och nära inpå var första jobbveckan slut. Jag vet fortfarande inte hur jag ska klara av elva dagar där. Det är inget hemskt ställe att jobba på. Personalen är jättetrevlig och allt däremellan. Men jag failar för mycket och tycker onödigt mycket illa om mig själv för alla saker som blir fel. Det blir ingen köksa av mig. Aldrig någonsin. Fast jag gillar att ta hand om dom som bor där. Och jag gillar faktiskt att hoppa in i köket emellanåt. Men tro inte att jag jobbar flitigt medans förklädet är en del av min klädsel.
Jag lämnade kvar disk och gick hem. Så duktig kan jag vara. Fast jag gick i och för sig över till andra sidan och hjälpte arbetskamraten lite. Inte ska jag få dåligt samvete för att jag övergav mitt eget och hjälpte den andra. Anyway... Nu får jag inte skämmas ihjäl på grund av ett sommarpraktiksjobb. På något sätt kommer jag att gå igenom fler misstag och komma därifrån i samma skick som när jag kom dit.

Veckans naglar


Även ett högt torn börjar vid marken.

   
Oj, oj vad trött man blir. Nästan så att det är farligt. Dödströtten kom i samma stund som min kropp kopplade av i solstolen.
Sommarpraktiken var asome, för att vara ett jobb, så att säga. Jag och Bella yrde runt i köken och hoppades på att vi hade gjort det någorlunda fint. Allt såg då rent och städat ut när vi lämnade det.
Jag försöker hitta en lösning på hur jag ska stå ut med tretton arbetsdagar till. Självaste arbetsuppgifterna är det inget fel på. Det är dock en konst att ta sig upp på benen efter varje vilotillfälle utan att få huvudvärk. Det kan vara sant att den första dagen är värst. Man vänjer sig.
 
Gäsp, gäsp. Sömn är det bästa medicinen.

Filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd.

  
Det är söndag idag, måndag imorgon, trots att önskan hade blivit uppfylld om det var fredag hela veckan. Det kommer inte att finnas någon skola att gå till på ett tag. Ibland tror jag faktiskt att allt är som vanligt. Jag tänker på hur morgondagen kommer se ut, ska jag gå eller åka buss? Det beror på om det blir regn eller solsken. Har vi några läxor? Vad är det för mat i skolan? Och vad har vi för lektioner? Spanska på måndagar, tisdagar och torsdagar. såpass långt hinner jag i funderingarna innan jag inser att det är sommarlov. Jag ska inte till Äsperödsskolan ens efter lovet. Alla går sina vägar. Det är både tur och otur. Jag gillade er, det har jag alltid gjort. Okej?
 
Jag ska upp och jobba imorgon klockan halv åtta. Det har varit nervösa känslor inför det. Fast det känns nästan behagligt nu. Ska bli kul, hoppas jag.
Jag kommer att bli rik den här sommaren har jag listat ut! Det är en stor fördel att jobba under den sommaren som man just har slutar nian. Pengarna bara regnar ner i plånboken. Helt oväntat och bra. Ska ta med mig själv och mina pengar på en stor shoppingtur innan hösten kommer på besök. Det gör mig rätt så glad.
Förlåt för min själviska inställning här. Det finns så mycket fattigdom både här och där. Jag tänker på er också!

Vill man se regnbågen måste man lära sig att uppskatta regnet.

Eftersom nattens sovplats var en soffa i vardagsrummet, så fick det mig att fastna framför teven hela dagen. Inte för att det har något bra dom har att visa precis.
 
Det är sol men ruskigt kallt ute. När ska jag uppfatta att det finns tid till annat? Världen är stor där ute. Här inne kan jag lika gärna slappa och verka lat. Det har bara gått en dag av sommarlovet än så länge. Jag kom hem till det så kallade "mitt andra hem" tidigare än planerat. Discot var inte helt fel, den satt bra där den satt. Men när vännerna gav sig hemåt kunde jag lika gärna lämna stället samtidigt. Natten var drömlös, men bra. Tröttheten vägrar att försvinna. Jag har i och för sig inte försökt somna om sedan jag vaknade imorse (07:45).
 
Jag önskar mig en stor smoothie med massa jordgubbar runtom.
Jag drömmer för mycket på dagen.

Jag ska dansa, jag ska leva, jag ska fånga en sommar!

 
13 juni 2013 var bara bra. Tyvärr var jag på dåligt humör under avslutningen. Fast man blir ganska trött av allt ståhej, förmodar jag. Men jag skulle lätt kunna gå en långpromenad, plus några danser kring julgranar och midsommastänger nu på en gång!
Det är synd att man är mänsklig och behöver sova så mycket. Vi missar så mycket genom att sova bort våra möjligheter. Möjligheterna finns förhoppningsvis kvar till morgonen.
 
Sköt om er allt vad ni kan, klaga inte för mycket på sommaren och ge dig själv ett upplevelsefullt lov!

Fortsätt på nu. Aldrig stanna! Våga känna hjärtat banka. Släppt allting. Det ordnar sig. Gå din egen väg.

Grundskolan AVKLARAD med bra slutbetyg och mycket, mycket bra vänner! Tack alla som hjälpt mig ända hit. Jag står på toppen och tittar upp, så långt upp som nästa topp når. Det är inte slut än. Tro på mina ord, för det tar inte slut. Det kan bara bli bättre. Men avslutar dock ett kapitel här med bultande hjärta ... Dagen har mer att bjuda på. Ingen vila här inte!
 
Regn och rosor är en bra kombination. Det bidrar till goda, fräscha dofter. Det passar in i den dystra stämningen. Dystert är vad det hela blev till. Besvikelse. Nej, jag är inte glad. Fast allsången var grym! Och det var första gången någonsin som jag åt upp en hel glassbåt.
Längtar till kvällen. Puss :-*

Jag har suttit hela veckan nu, men det här pusslet blir aldrig klart.Jag är inte längre säker påom jag ens vill se när jag lagt den sista biten.Och det känns som om jag springer genom vatten.Medan tiden bara flåsar mig i nacken.Och jag trampar runt i papper i mitt rum.Jag är inte lika ung längre,men precis lika dum.Dum, dum, dum.Kan inte nån ta med mig ut ikväll?Jag vill ut ikväll!Gå ut och låta pengarna ta slut igen.Jag vill ut ikväll.

Jag är nervös och pirrig. Det studsar bollar i fötter och mage, och det går inte att sova mer. Skolan är Inget att vara nervös inför, but I am. Det är däremot ingen vanlig dag. För det är absolut SISTA dagen jag är en elev  på Äsperödsskolan. Sista gången, sista chansen. Sånt skräms. Det är inte meningen att bli vettskrämd av den orsaken. Jag mår ändå ganska så väldigt bra. Det är en vacker dag, trots att molnen ser ut att vilja gråta. På tal om gråt, så kan det falla en och annan tår från lärare, föräldrar och elever. Jag är askänslig på den biten ... Och så var man en av dom äldsta, nu är det okej att känna sig gammal. Är det inte det här jag har väntat på under alla år i mitt liv? Som barn tänkte jag ofta på hur det skulle vara att vara jag i nian. Är jag likadan nu som jag hade tänkt mig vara? Jag har i alla fall tiden inne. Nu eller aldrig. Nu kör vi!
Herregud, jag ska bara till skolan. Och? Jag ska dit för sista gången som elev. Efter utsläppet kommer jag inte få vara där på riktigt, inte på samma välkomnande vis.
Det måste kännas härligt med sommarlov! Jo, fast glöm inte räkna bort de första tre jobbveckorna!
 
Jag behöver er. Kan vi inte bara behandla varandra som vanligt och dansa tills natten välsignar oss? För vi ska aldrig skiljas åt.

Veckans naglar

Palmer

Jag kommer ingenstans ifrån, jag passar inte in i deras hierarki. Jag äger ingenting, jag brände alla pengar. Det är vackert med ekonomi.

Tömma skåpen och titta på tråksporten är våra sysselsättningar under den här sköna skoldagen som väntar oss.

Jag hade i alla fall en finfin dag på skeppan med Linnéa, Victoria och Matteus igår.
Vattnet var grymt härligt att trampa i!





Mina framtidsplaner säger åt mig att gå till det där discot på Harrys. Jag vill, jag vill.

Kanske dags att blicka över till städningen.

Ha det gött, söta män som kvinnor.
Tjoa!

Magiskt men tragiskt.

 
Svettigt och varmt. Tvingar mig själv till att sitta ute och sola bort de vita ränderna. Hatten ska på imorgon! Det har jag bestämt klart och heligt för mig själv och mina polare. Jag raderade bilden på skolschemat, bara för att jag inte längre har någon nytta av den. Hur känns det? Gräver jag riktigt djupt finner jag tragiska tankar. Men på det yttersta laget är det magiskt.
Ida och Cece höll mig sällskap i bowlinghallen efter lunchen. Jag avslöjar inga poäng, eftersom jag gjorde pinsamt många missar. Min nagel gick av på köpet. Och min kära mobiltelefon kom bort under någon timme. Det är hemskt att upptäcka att det man letar efter inte finns där man "trodde" att man la den senast. Allt löste dig tillslut. Alltså, nej. Min nagel är fortfarande ojämn och halv, men det gör inget längre. Jag fann glädjen. Tre dagar kvar nu. Jag lovar och svär att jag ska ta vara på grundskolans sista delar. Allt är i princip redan gjort. Hur har ni det?

Save your givings for the living instead. Don't bring flowers after I'm dead.

Imorse trodde jag att det var måndag. Inte fy skam tänkte jag. Men söndag då? Vad skulle jag tycka om den? Jag tyckte faktiskt att måndag skulle vara trevligt. Söndagar brukar ändå gå åt skogen.
Se där! Jag kan inte vara ledig från skolan i så många dagar utan att virra. Och så undrar ni hur det kommer att gå för mig efter torsdag. Det undrar jag litegrann också. Dagen var trots allt inget illa menat, tror jag.
 
Jag promenerade på skogsstigar med farfar, pappa och pappas kusins familj. Fint väder bland annat.
Oväntat och bra.
 
  
 
 
 
 

Vi kan inte välja var vi kommer ifrån, men vi kan välja vart vi fortsätter därifrån. När det förflutna ringer, låt telefonsvararen gå igång. Det har ändå inget nytt att säga.

Mm.. Vad härligt det är att vakna upp på en lördag. Det har varit långhelg. I vanliga fall har helgen bara börjat. Och det är det som känns så bra. 
Jag förstår inte hur jag kan vara så morgonpigg men trött om kvällarna. Mina läggdagstider är tidigare än vanligt.  “Låt mig bara få sova!” tänker jag och somnar direkt.
 
Oro blandat med förväntan cirkulerar här inne. Jag känner en viss oro över sommarjobbet. Jag är också förväntansfull över att tjäna ihop egna pengar, samt sluta nian i samma skola som jag jag gått på sedan 0:an. Hela tiden har jag varit medveten om att jag en dag måste lämna det förflutna. Men det var så långt fram i tiden, tyckte jag då. Snart, riktigt snart är det redan gjort. Jag gillar min skola. Hur ska jag nånsin kunna förklara för er hur mycket den har betytt för mig? Jag förstår det nästan inte själv. Jag bara vet att det kommer bli jättesvårt att gå därifrån på torsdag, med slutbetygen i handen. 
Förväntansfull skrev jag, det menar jag såklart också. Det kommer bli roligt att få en nystart gånger nystart till hösten. Jag kan inte hålla lugnet ombord! 
 
Nä, nu ska jag återgå till mitt datorspel. 
 
Kramis. 
 
Förresten.. 
 Puss. 

Veckans naglar


Sverige, sverige, älskade vän.

 
 
 

Que no pare la fiesta. Don't stop the party.

Skolbalen var awsome! De hade rullar ut en röd matta och satt upp ballonger, vilket ökade jublet inombords. Sånt här borde man ha oftare!
Leva i lyx kanske inte är min framtidsdröm, men att få äta vegetarisk finmiddag och dansa loss i discoljuset med klackskor som klämmer kan man knappast tacka nej till. Trots att jag hade ont i halsen kunde jag inte undgå att sjunga högt.
En liten smågullig grej från gårdagskvällen var när jag dansade en oseriös tryckare med min gamla killkompis Gålbom. Jag lyfte upp han från marken. Kände mig biffigt stark efter det. Ägd killar! But I love you too.
Min outfit var jag ganska nöjd med.
                   
 
Att åka bil utan tak in till självaste skolgården har nog länge varit en undangömd dröm som blev uppfylld. Även riktigt bra dagar har sin avrundning. Trots att hårnålarna måste plockas ur var jag väldigt nöjd.  
 
 In i duschen! 
 
Mycket mer bilder kommer inom kort. 

Frissan klar.

 
Det känns än så länge jättebra. Mer bilder på frisyr och klänning (och allt annat) får ni vänta med. Måste kila in och äta nånstans innan min mage kurrar högt. Fast just nu sitter jag och väntar på att dom ska bli klara med Victoria. När sminket är lagt är det dags för fotografering och partybalfestmiddags-tajm. Fintfint!

Tonight I'm getting over you.

   
Hej, hej. Det kommer bli en låååång tisdag. Ska först till skolan i några timmar, sen sitter jag fast i tandläkarstolen. Klockan ett ska jag vara hos frisören. Och ungefär klockan tre får jag hjälp med sminkningen av kära moster. Klockan prick sex kliver jag ur bilen (utan tak) i ett glatt leende tillsammans med bästa vänner. Efter det vet jag inte hur det blir. Jag ska titta på medans andra äter, och kanske dansa av sig lite också. Min röst låter inget bra alls, faktiskt. Hoppas ingen försöker prata med mig. Jag kommer vara helt off vid midnatt. Vaknade tidigare än vanligt och var skittrött redan då. Nu blir det frukost <3

Don't turn around. I'm sick and I'm tired. / Get over it.

Jag känner mig sjuk. Måste klara av dagen, utan att veta hur. Jag måste göra det bara. Växlar några ord med Lala för att tänka på annat. Jag går ner och letar upp sjuksyster. Kan inte sitta och se såhär livlös ut dagen innan självaste balen! Önska mig lycka till! Jag lider med er andra som också känner er sjuka .... Det här är ingen trevlig känsla.Puss.

Love me, love me, say that you love me. Fool me, fool me, oh how you do me. Kiss me, kiss me, say that you miss me. Tell me what I wanna hear, tell me you love me.

Kort fakta:
För ett år sedan idag höll jag på att tappa oskulden. Öhm, öhm. Den förlorade jag visserligen några dagar efter det, men det har ingen betydelse längre. Jag tror att jag var ganska lycklig under de där dagarna, speciellt den dagen. Det är värt att tänka på, utan att jämföra med hur jag är i dagsläget.
2 juni 2012 har ristat in sig i hjärnan som en påminnelse om att jag måste se till att få vara lycklig och glad för att jag har nära och kära.
Idag (ett år senare) inser jag hur mycket jag saknar den föregående tiden, av olika skäl. Jag kollar igenom gamla kort från konfirmationsdagen och önskar att jag kunde hoppa in i bilden igen. Jag kan väl åtminstone få se lika glad och fräsch ut?
(fint hår till exempel)
Jag har nog glömt att tacka mig själv för den där dagen. Den känns värdefullare ju längre bort vi hinner. Det har bara gått ett år än så länge. 
 
Numera har jag dränkt ner mig i salvor, i hopp om att sårskorporna ska försvinna så fort som möjligt. Socker avbockas, och jag följer det bra. Får jag finnar nu så blir jag rasande. Därför låter vi bli alla möjliga fällor ända in i det sista. Min nya upptäckt är att valnötter kan smaka sött när man är förkyld. Gott och nyttigt på samma gång! Kan det bli mycket bättre?
Jag känner mig inte ett dugg olycklig just nu, ifall ni trodde det. Jag försöker ta in ny långvarig fakta i framtiden slash nuläget. Allt känns bara så långt borta. Hans närvaro var för länge, längesedan på nära håll, så att man kunde betrakta den med egna ögon. Minnen som rör om de drömmar man drömmer om nätterna gör allt så mycket värre slash bättre slash förvirrande slash ledsamt slash vackert slash hoppfullt.
Jag saknar det, inte dig. Jag saknar lite dig, lite avstånd och lite medkänsla.
 
Nu har jag rört till det ordentligt. Vad tänker jag med? Hjärnan traskar iväg utanför linjerna. Mitt inre spelar blockflöjt och går balansgång på ett tvättskräck. Ungefär sådär känner jag mig nu. Inte ett dugg olycklig alltså. Omskakad och obalans slash onormal slash pratsam men tyst, är däremot mer passande ord. Adjö.
"Ta mig baklänges" Ursäkta mig.

Läsvärda ungdomsböcker:

Döden i dina ögon
 
Bok 1:
 Döden i dina ögon.
Det här en den första fantastiska boken i serien om Jem och hennes son.
Just i den första boken får vi leva oss in i Jems liv. Hon är femton år och har svårt för att se folk i ögonen. Hon kan nämligen se dödsdatum. Hon vet när varje människa hon möter kommer att dö. 
Man blir otroligt fängslad i boken och det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig den. Den har ett spännande innehåll och fina läsminnen som säkerligen följer med läsaren livet ut. 
Bok 2:  
 Döden i dina ögon - Arvet, handlar om Adam, Jems son. Adam kan precis som sin mamma, se dödsdatum. Han träffar en mystisk tjej som han förtvivlat letar efter.
Tjejen, vid namn Sara, är också en av huvudpersonerna i denna bok. De båda två kan se saker som ingen annan kan se. Därför bör dom två kunna rädda människor från den stora katastrofen som väntar dem.
Den här boken är också otroligt spännande och väldigt, väldigt bra.
 
Bok 3:
 
Döden i dina ögon - Slutet, är såklart ett måste! Man genomgår både jobbiga, sorgliga, spännande och lyckliga stunder i den här delen. Det är alltid tråkigt att så bra serier måste ta slut, men denna boken fixar det galant! Såklart att man vill ha en uppföljare, men det känns inte nödvändigt. Omslagsbilden är förresten en klar favorit in min boksamling.
Över till handlingen: Precis som i förra boken, får vi följa Adam och Sara. De kämpar för att allt de har. Inte nog med att rädda sig själva ... De har även en liten flicka att ta hand om, samt en bebis som är påväg till världen.
Glöm inte att läsa de två första delarna först. Jag gjorde nämligen en liten miss och började med slutet.
 
De tre böckerna är nog de bästa jag någonsin har läst! De är anpassade för både tjejer och killar mellan 13 och 18 år. All kärlek till Rachel Ward, som gjort det så bra!
 
 
 Det är en bok som utspelar sig i Sverige. Den är bra för att den är precis lagom i allt. Den är varken för tjock, för tunn, för tråkig eller intressant. Den bara är som den är, lixom. Ganska snäll mot läsaren, så att säga.
Den handlar om Hanna som ska skriva en låt till det band på skolan, vars trummis är världens snyggaste kille, enlig henne själv. Problemet är att bandets sångare är hans tjej.  Ni kanske redan nu fattar att det kan uppstå lite kärleksdrama varstans. Det här är vissrligen ingen bok man älskar av hela sitt hjärta. Läsvärd är den dock.
 
 
 100 meter lycka, är en väldigt intressant titel på en bok. Innehållet är ungefär detsamma.
Ninna har insjuknat i SLE, som gör att immunförsvaret angriper kroppen. Ninna behöver hemhjälp för att klara sig.
En dag kommer en ny vikarie till hemtjänsten. Vikarien tror på att Ninna kan bli så gott som frisk, om hon bara tränar upp musklerna igen, efter ett år av stillasittande.
Ninna drömmer om att hon springer på löpbanor och vinner medaljer en efter en.
Hennes lillasyster har också en egen del i berättelsen.
I samma stund som man börjar läsa boken vill man bara veta mer.
Jag anser att det här är en nyttig och bra bok som passar i alla tillfällen.
 
 
Ingen du känner, heter boken därför att Fatma tvingas gifta sig med en okänd man i Turkiet. Inte nog med att hon gifts bort till en gammal man, blir hon även illa behandlat och kan inget göra mycket åt det. Hennes bästa vän finns kvar hemma i Sverige och försöker göra allt för att få hem Fatma igen. Det är ingen lätt kamp. Men vem sa att det inte är värt ett försök? Ge boken en chans också. Den är tänkvärd.
Efter att ha läst den har man säkerligen lärt sig mer om hur det fungerar i andra delar av världen.
Var berädd på sträckläsning!
 
- Ja, det är nog sant, precis som hon påstår.
 
Jag skulle lätt vilja byta plats med Alicia. Hon är den sortens sextonåring som inte bryr sig om vad andra säger, utan gör precis som hon själv vill.
Hennes coola mormor är hennes bästa vän, och man blir typ väldigt avundsjuk och önskar att man kunde hoppa in i boken och stanna där. En ganska humoristisk bok! 
 
Sommaren jag blev vacker, ingen sommar utan dig, sommar för evigt. 
Tre perfekta sommarböcker! 
 
Belly åker ut till sommarhuset som varje sommar, för att umgås med sin bror, mamma och mammans bästa vänns familj. De två familjerna är en och samma familj, kan man tycka. De står väldigt nära varandra. Nästan lite för nära ... Speciellt mellan Belly och de två bröderna Fisher. Frågan är bara vem som är bäst för henne. 
 
Ska definitivt läsas under sommarlovet! 
 
 
 

Luften smakar som en jordgubbspaj, en solig dag i maj.

 
Men det har övergått till juni, ett steg längre in i sommaren. Inte en jordbugge har jag smakat på, ingen svenne i alla fall. Luften säger något annat. Det är lite kvavt och väldigt överdrivet varmt både inne och ute. Fast nu på morgonen ser det ut att vara perfekt för en morgonpromenad. Jag blir avundsjuk på människorna och djuren som går utanför mitt sovrumsfönster. Tur att de inte kan se in och hitta mig framför en dator. “Typiskt ungdomar” skulle dom tänka. Jag vill ut och gå. Jag vil smaka på jordgubbsluften med egna sinnen. 
En blogg att skriva i är inte så dumt det heller.  
 
Klänningen på bilden förblir mitt favoritplagg. Den kommer jag ha på balen om 3 dagar. Woohoo! Jag glömde att anmäla en specialkost till balmiddagen. Jag tål inte kycklig. Plus att potatisgratäng är snusk.
 
Jag hade en jättebra dag igår. På musiklektionen blev vi äntligen så gott som klara med låten vi skrivit så bra. Ackord kunde vi inte skriva ner, så det fick vi hjälp med. Det är underbart att kunna kompa en egen låt och höra hur bra man fakiskt kan vara. Det måste vara bra för självförtroendet!
Smakprov kaaaanske dyker upp här. SÄG INTE ATT JAG HAR LOVAT ER. 
 
Kramar till er  ♥


RSS 2.0