Jag har inte varit såhär trött på evigheter. Det kan bero på att gårdagens natt var somnlös för min del. En annan orsak kan vara att vi haft idrott i blöt och nerregnad terräng. Jag åt inte efter det, utan träffade David M på statsbiblioteket. Där fick jag ingen vila, må ni tro. Jag skrattade tills jag blev aldelles rosslig i halsen.
Biblioteket har jag varit oå en gång tidigare idag, för att träffa Cece under lunchrasten. Det var kul och så mycket bättre än broccolisoppa! Jag kom liiite för sent in i klassrummet där livskunskapen höll hus. Vi satte lappar på varandras ryggar och skrev ner bra egenskaper med den personen. Alla skrev någonting på allas ryggar.
Visst får man rosa kinder och brett leende när man läser sina egna bra egenskaper som andra ser hos en? Det känns i hjärtat. It feels good.
De flesta skrev att jag var positiv. Stämmer både utan och innan!
Min klass är bra. Jag gillar dom där människorna.
Linnéa var tyvärr sjuk och kunde inte komma.

Fredag imorgon, som sagt. Jag behöver sova. Nu.

Precis som varje övernattning hos mormor, minns jag klart och tydligt nattens drömmar.

Inatt var jag och min klass på baduhset. Det förvånade mig att nästan ingen hade på sig badkläder.
Däremot hade vi med oss sovsäckar. Jag slängde in liggunderlaget i väggen för att jag skulle hoppa i poolen. Mina ögon var väldigt känsliga mot ljuset, så dom var näst i till omöjliga att öppna.
I slowmotion såg jag hur liggunderlaget rullade in i en tjej med en supervass surfbräda. Hon slog i huvudet i den, jag bad om ursäkt och undrade om jag skulle hjälpa till. Hon sa jag.
Jag började förklara att det var mitt fel, att jag var ledsen över det och kramade om henne och fick reda på att hon gick sammhällsprogramet.
I det laget var hela klassen i full färd med att simma. Jag insåg snabbt att jag inte heller hade några badkläder. Men jeans och linne hade jag.
Jag stod en stund och funderade på hur jag skulle göra, men beslöt mig för att hoppa i.
Jag hoppade, slöt ögonen, drog in luft, väntade på ett plask, väntade ännu mer, drog in mer luft, andades ut, fyllde lungorna ytterligare med luft, öppnade ögonen, men slöt dom snart igen eftersom ljuset tog emot för starkt. Jag kunde tydligen andas i vattnet (trodde jag).
Det sista som hände i den drömmen, var att någon (jag) läste ur en text som beskrev hur det kändes. Jag kände sjäkv ingenting, men texten som spelades som ett kassettband i mitt huvud, berätta allt jag behövde veta.
Jag tror att jag dog i luften inatt.

Nu är jag vaken och säger godmorgon världen. Visst känns det fint att va vid liv en dag till? Visst känns det fint nu Hurricane?

och