I väntan på att Victoria ska anlända till gymmet.
Kan jag låta bli kameran? NEJ. När de dunkade mitt huvud i stengolvet kändes det bara riktigt på nåt sätt. Jag hörde nån säga där inne "Du kommer inte stanna här länge." Några kvar att lita på och några kvar att tycka om.
Onsdag:
Mitten på veckan, vacklar åt det positiva hållet. Spansklektionen var okej. Det var ännu en främmande gymnasieskola som jag aldrig tidigare varit inne i. Hade inga material med mig till den lektionen. Snacka om vilket första intryck jag gav! Typiskt. Men det ordnade sig efter 35 minuter. Bänkkompisen var snäll och lånade ut sin penna. Tack och lov hann jag också göra klart diagnostestet. Själv tycker jag att det kändes bra att få med mig tio glosor som är tills på måndag. Förövrigt känns måndag långt borta, det var ju nyss måndag, visst? Allt går plötsligt så fort.
Måste bara skryta om min engelsklärare som inleder varje lektion med underbaraste HÅKAN HELLSTRÖM i högtalarna! Älskvärt! ♥
Veckans naglar
Om du spelar nån roll så förstår jag dig bättre nu. Jag har känt mig precis lika hård och kall som du. Du är rädd för stora ord, jag är rädd för allt.
Frågan är hur det står till. Jag vet inte. Gymnasiet är så mycket bättre än grundskolan. Men trivs jag bättre för det? Sanningen är att jag inte alls är pigg på förändringar. Andra veckan är kommen. Och det känns inte mer än helt okej. Okej-dagar är svåra att acceptera med tanke på att varje dag brukar vara bra dagar för mig. När okej-dagarna har lagt ägg på fem vardagar på samma vecka, så får det mig att undra om den andra veckan ens går att rädda.
Det var väl samma visa idag också. Något gnager på mig inifrån. Allt som ska vara bra finns där, trots att jag inte ser allt. Eller jo, visst ser jag. Men bryr jag mig om det?
Och vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad, när alla löften klingar falskt, nästa gång du lovar någon allt. Vad jag bryr mig om nu i dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig.
Jag drömde om mina vänner inatt. Jag räknar det som en mardröm eftersom jag vaknade upp och märkte att verkligheten inte ens var hälften så bra som i min dröm. I drömmen gick vi alla på samma skola. Vi gick dock fortfarande i olika klasser och hade andra att umgås med. Det var smärtsamt att se på när Lala och Ai hade annat för sig. Bara jag och Cece satt i trappan och babblade på om skolan som förr. Men en liten tröst var att vi alla hamnade på samma skola. Jo, tack för att jag vaknade! Det var verkligen en trevlig väckning. .... (not).
Jag förstår er som inte gärna går till skolan. Nu är jag plötsligt en av er. Fan. Så sant, så sant. Gå och dö Manda! Du ska vara tacksam som har en utbildning att gå till. Jag är tacksam. Jag är bortskämd också. Dö ännu mer!
Tack o hej. Jag ska i alla fall inte dö, än. Cece var min räddning efter skolan idag igen. Linnéa är en fin bästis som alltid. Mirre är en ängel som kommer och går till min skola då och då. Är så beroende av er ♥
Om vi bara vore något mer. Mer än bara nästan lika snygga. Om du inte vore som de här i stan. Om du bara kunde bli som .... oss.
Åren går in i varann och jag inser att tiden är kort. Årstiderna smälter samman och jag vill minnas det jag en gång glömde bort. Och du som gått vid min sida, säg mig, verkar jag tyngre nu? Jag har varit så trogen, det jag tror på och hållit på förlåt som längtat ut. Jag försöker men jag förlorar varje gång. Antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom. Jag skulle förstå om du ändrade dig och vände om. Om du lutar dig mot solen, om jag lutar mig mot dig. Jag blir bättre med tiden om du har tålamod med mig.
Jag gråter och gråter. Men jag ler också. De första dagarna på gymnasiet har varit en bergochdalbana i både regn och solsken. I medvind och motvind. Jag hade Cece att luta mig mot på måndag morgon innan Linnéa och Danielle P hjälpte mig vidare in i den nya världen. Några fula svordomar far genom huvudet när vi kollade på klasslistan. Men ändå blev jag en nöjd människa när Cece återigen kramade om mig efter skoldagen. Vi båda hade mycket att berätta.
Världen gick under när min lärare sa att jag inte fick byta klass. Men det lyste upp en gnista hopp när jag speeddejtade mina klasskamrater. Dom är snälla och glada, lite som jag själv. Om bara Linnéa kan byta till 13 A är jag redo igen. Ingenting går att utföra utan sin bästa vän. Min saknad efter det gamla kompisgänget är enormt stor. Jag blir galen av sorg om jag fortsätter såhär.
Jag vill så gärna.
Det ska gå bra.
Inga tvivel.
Jag älskade min gymnasieskola redan första dagen. Det kändes rätt. Där hör jag hemma lixom. Jag känner mig bra på den biten. Jag känner mig mindre bra när jag är för osäker och nervös i en stor främmande byggnad. Feg är vad jag är! Och imorgon ska jag lyckas gå till rätt klassrum och ha mina första riktiga lektioner. Ett utförligt schema och en tom hjärna har jag till hjälp. (Hjälp!!!)
För det jag älskar.
Hur länge har jag väntat på att få bli en gymnasieelev på Östrabo? Länge, länge.
Imorgon är jag det. Skola är min specialitet. Jag mår som bäst i skolan. But I miss my Äsperöd. Tänker mycket på Bosse och Lisbeth, två bra lärare som är värda att minnas. Jag undrar hur dom har det, utan mig. Haha, dom kommer klara sig fint hoppas jag.
Själv ska det bli kul att se mina nya klasskompisar. Linnéa och jag bara MÅSTE hamna i samma klass! Utan henne kommer jag bubbla över av nervositet och osäkerhet.
Jag minns när jag började nollan, trean och sjuan. Allt som börjar på något nytt och stort ger otrolig skjuts uppåt i välmåendet. Det var bra dagar.
Första dagen på ...
Förskola/lågstadiet.
Jag och Linnéa var först inne i lektionssalen. Alla hade bestämda platser i ringen på golvet. Jag och Nea kunde lyckligtvis redan läsa och urskilja våra platser. Fast vi två hamnade inte bredvid varandra, så jag satte mig på någon annans plats bredvid min kära vän. Såklart höll inte den hemligheten särskilt länge. Men det var inga alltför stränga ögon som riktades mot mig under den dagen.
Mellanstadiet.
Vi hade flyttat upp till den stora byggnaden där alla “stora” barnen höll fatt. Vi hade fått nya lokaler och ett flertal nya lärare. Jag hade på mig en beigebrun tight t-shirt och blå jeans. Mitt silverhalsband med hjärtat satt på plats runt halsen. Jag trivdes i dom kläderna. Bara det gav mig en bra start på terminen.
Min plats var bredvid Tim. Han klottrade ner ett papper med stora bokstäver där orden löd: JAG ÄLSKAR DIG.
Och han gav pappret till mig. Elak som jag var knöcklade jag ihop det och slängde i papperskorgen.
Men det jag inte visste då, var att jag en gång i framtiden skulle älska honom tillbaka.
Det var hur som helst en bra och trevlig start.
Högstadiet.
Solen sken i en morgonkall luft. Det var den sortens berusade luft som vem som helst kan bli hög på.
Jag gick fram till gula gubbarna där Hajro, Tim, Lala och Ellinor höll hus. Linnéa kanske också var där, det minns jag inte helt klart. Jag stod där och tänkte på vilken tur jag hade som fått så bra vänner under mellanstadiet. Tyvärr gick vi därefter i olika klasser och sakta gled vi isär.
Som tur var hade jag Lala, Nea och Tim med mig bakom samma dörrar.
Min skinjacka var ny och passade perfekt med sensommarluften. Aldrig att jag glömmer den lukten!
Lärarna verkade snälla och intressanta, vissa mindre förstådda. Jag visste redan då att högstadiet var rätt plats för mig. Alltihop var som en saga. Allt i mina förhoppningar fanns där.
Gosch, det var en bra dag och minst lika bra år.
Nästa del börjar snart. Det är nära nu.
Om 3 timmar är det upprop i aulan, ni vet där teatern brukar vara. Stort smile :D
Jag älskar livet i sådana här lägen. ♥
Lycka till !
Sommar 2013
Min nya Samsung galaxy s2 plus.
Keep me dizzy, spinning circles around my head Believe me that it's worth the rush, Til we collide, with heavy hearts and open minds
En vecka återstår att vandra på i sommar. En måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, lördag och söndag ska vara de sista fasansfulla tickande klockorna. Visserligen är jag jätteglad över det här med SKOLA. Ny skola till och med! Som jag har länngtat! Men, men, men ... Det finns alltid ett hinder till att ge hjärtat rakt ut.
Jag är nämligen inte klar än. Vill rensa garderoben och kköpa allting nytt. Ska till stan med Linnéa idag, som tur är. Resten av veckan blir säkert lika blöt och kall. Ingen smart idé att ta sig till kustiga stranden i badkläder. Det får vänta tills nästa år. Haha! Har inte badat i år.
Min älskade vän, xperia arc S, går inte att få ström i. Den är nog död nu. Har fått min gamle vän tillbaka, som inte alls är min vän längre. Xperia x8 är för liten, stönig. Fast jag vet inte alls vilken mobil jag ska köpa. Jag vet bara att jag måste ha en ny väldigt, väldigt snart.
Vi får hoppas att jag hör av mig igen, innan skolan. Veckans naglar ska komma upp igen hade jag tänkt.
Hej. Då. Re. N. S.
And I'll be your hope when you feel like it's over. And I will pick you up when your whole world shatters. And when you're finally in my arms. Look up and see love has a face.
Helt knas, jag vet. Men det där gjorde vi på vårat eget unika sätt. Är stolt över oss. Inget av det som måste inskaffas köptes igår, så jag fick gå tillbaka till plan 1 idag istället. Gick för det mesta runt och kollade.Jag ångrar mitt köp av en för liten tröja. Den var i och för sig på rea men det var inget jag behövde alls. Ni vet nog själva hur det är att leta bland reavarorna: "Oj, vad billigt, den måste jag köpa!"Don't do that again! Not me, anyway. Ångrar mig djupt. Däremot blev jag helt-okej-nöjd med mitt andra köp. Det var en tunn, tunn skjorta typ. Imorgon är det tid för gym med fina gumman igen. Mycket på en gång ska det vara!
Fortsättningen är slutet på livet.
- I väntan på att Victoria ska anlända till gymmet.
- När de dunkade mitt huvud i stengolvet kändes det bara riktigt på nåt sätt. Jag hörde nån säga där inne "Du kommer inte stanna här länge." Några kvar att lita på och några kvar att tycka om.
- Veckans naglar
- Om du spelar nån roll så förstår jag dig bättre nu. Jag har känt mig precis lika hård och kall som du. Du är rädd för stora ord, jag är rädd för allt.
- Om vi bara vore något mer. Mer än bara nästan lika snygga. Om du inte vore som de här i stan. Om du bara kunde bli som .... oss.
- Åren går in i varann och jag inser att tiden är kort. Årstiderna smälter samman och jag vill minnas det jag en gång glömde bort. Och du som gått vid min sida, säg mig, verkar jag tyngre nu? Jag har varit så trogen, det jag tror på och hållit på förlåt som längtat ut. Jag försöker men jag förlorar varje gång. Antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom. Jag skulle förstå om du ändrade dig och vände om. Om du lutar dig mot solen, om jag lutar mig mot dig. Jag blir bättre med tiden om du har tålamod med mig.
- För det jag älskar.
- Sommar 2013
- Keep me dizzy, spinning circles around my head Believe me that it's worth the rush, Til we collide, with heavy hearts and open minds
- And I'll be your hope when you feel like it's over. And I will pick you up when your whole world shatters. And when you're finally in my arms. Look up and see love has a face.
- Fortsättningen är slutet på livet.
- Bilder.
- Dimmiga dar, det var bra dar.
- För att inget är logiskt.
- Musik, filmer och serier.
- Tro och tvivel.
- Veckans naglar
- Vi borde skratta åt allt igen.
- Videoinlägg.
- jag tipsar
- kanske ingen, kanske allt egentligen.
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
