De sega förmiddagstimmarna går som en snigel över en motorväg. Sista timmen blir plötsligt väldigt stressig. Det har blivit onsdag eftermiddag. Vi står i mitten. Om det hade varit skola hade tiden gått mycket fortare. Fast under gympapasset igår fick tiden vingar och flög iväg.

Jag känner mig väldigt trött. Och en gnutta irritation tar fart i känslolågan. Mammas suckar är något jag alltid har avskytt mer än något annat ljud. SÅ SNÄLLA, BARA KNIP IGEN!

 

Jag har för all del lånat två bra böcker som jag kommer att sträckläsa sen. Det ler vi åt tycker jag!