Frågan är hur det står till. Jag vet inte. Gymnasiet är så mycket bättre än grundskolan. Men trivs jag bättre för det? Sanningen är att jag inte alls är pigg på förändringar. Andra veckan är kommen. Och det känns inte mer än helt okej. Okej-dagar är svåra att acceptera med tanke på att varje dag brukar vara bra dagar för mig. När okej-dagarna har lagt ägg på fem vardagar på samma vecka, så får det mig att undra om den andra veckan ens går att rädda.

Det var väl samma visa idag också. Något gnager på mig inifrån. Allt som ska vara bra finns där, trots att jag inte ser allt. Eller jo, visst ser jag. Men bryr jag mig om det?

Jag drömde om mina vänner inatt. Jag räknar det som en mardröm eftersom jag vaknade upp och märkte att verkligheten inte ens var hälften så bra som i min dröm. I drömmen gick vi alla på samma skola. Vi gick dock fortfarande i olika klasser och hade andra att umgås med. Det var smärtsamt att se på när Lala och Ai hade annat för sig. Bara jag och Cece satt i trappan och babblade på om skolan som förr. Men en liten tröst var att vi alla hamnade på samma skola. Jo, tack för att jag vaknade! Det var verkligen en trevlig väckning. .... (not).

Jag förstår er som inte gärna går till skolan. Nu är jag plötsligt en av er. Fan. Så sant, så sant. Gå och dö Manda! Du ska vara tacksam som har en utbildning att gå till. Jag är tacksam. Jag är bortskämd också. Dö ännu mer!

Tack o hej. Jag ska i alla fall inte dö, än. Cece var min räddning efter skolan idag igen. Linnéa är en fin bästis som alltid. Mirre är en ängel som kommer och går till min skola då och då. Är så beroende av er ♥