Vi kan inte välja var vi kommer ifrån, men vi kan välja vart vi fortsätter därifrån. När det förflutna ringer, låt telefonsvararen gå igång. Det har ändå inget nytt att säga.

Mm.. Vad härligt det är att vakna upp på en lördag. Det har varit långhelg. I vanliga fall har helgen bara börjat. Och det är det som känns så bra. 
Jag förstår inte hur jag kan vara så morgonpigg men trött om kvällarna. Mina läggdagstider är tidigare än vanligt.  “Låt mig bara få sova!” tänker jag och somnar direkt.
 
Oro blandat med förväntan cirkulerar här inne. Jag känner en viss oro över sommarjobbet. Jag är också förväntansfull över att tjäna ihop egna pengar, samt sluta nian i samma skola som jag jag gått på sedan 0:an. Hela tiden har jag varit medveten om att jag en dag måste lämna det förflutna. Men det var så långt fram i tiden, tyckte jag då. Snart, riktigt snart är det redan gjort. Jag gillar min skola. Hur ska jag nånsin kunna förklara för er hur mycket den har betytt för mig? Jag förstår det nästan inte själv. Jag bara vet att det kommer bli jättesvårt att gå därifrån på torsdag, med slutbetygen i handen. 
Förväntansfull skrev jag, det menar jag såklart också. Det kommer bli roligt att få en nystart gånger nystart till hösten. Jag kan inte hålla lugnet ombord! 
 
Nä, nu ska jag återgå till mitt datorspel. 
 
Kramis. 
 
Förresten.. 
 Puss. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0