Och så har vi ju Johan Palm. Alltid samma gamla Johan. Jag har inte mycket nytt att säga om honom längre. I median står det still på den punkten. Annars så har jag redan uttryckt mig någorlunda redan, trots att jag inte på något rättvist sätt kan uttrycka mina känslor jag har för honom. Jag älskar honom, lika väl nu som då. Jag skrattade lite åt hans flummiga supercharmiga videoklipp på youtube igår och var nästan påväg att gråta av saknad. Jag saknar honom mycket, mycket, mycket.

 

 Hittills var den här arbetsdagen den bäst av dom alla. Anledningeningen är nog den att det fanns mycket att göra idag. Sånt som man redan kunde, förstås.

Jag vill gärna komma ut och träffa vänner så snart som möjligt. Vi har inte all tid i världen.

Dom kommer kliva på mig igen. Dom kommer kliva på dig också. Fråga inte vilka. Men Håkans låt ger avtryck lite varstans, passar alltid in.

Jag bloggade inte igår för att jag spelade bort det mesta. Jag var inte hos mormor, så jag åkte dit idag istället. Helt okej måndag.

 

Ha en fortsatt bra vecka! (Om ni nu också hade en måndag som jag?)