I fyra dagar och tre nätter har jag varit en del av mormors hushåll. Idag åker jag hem.
Äntligen, eller vad jag ska säga. Det blir långtråkigt att sitta vid datorn hela dagarna.
Datorn, mobilen, teven och boken var de enda jag hade. Den enda underhållningen på denna ytterst trevliga plats.
Charina fick bli min rumskompis för den här gången.
Jag gillar läget och försöker relaxa så mycket som det bara tänkas gå. För snart kommer mamma in i bilden igen. Då blir det ingen avslappning.
Såja, såja, tänk inte negativt i positiva stunder, Mandi. Nästan allt kommer lösa sig.

Ingen godisbit har flugit in i munnen på mig på väldigt länge, känns det som. Tur! Jag börjar bli av med sötsuget mer och mer.
Dock åt jag mig mätt på vattenmeloner i väldiga mängder. Det var gott.

Dagarna flyter iväg och blandas med varandra. För mig betyder det att dagarna ser likadana ut. Inte väldans jättekul, för den delen.

Imorgon ska jag till fallens dagar i Trollhättan med mina två efterlängtade vänner, Linnéa och Victoria.
Lawen, som också är väldigt efterlängtad träffar jag i Göteborg på lördag.
Mina vänner är den bästa delen i mitt liv. Dom är så himla fantastiska allihopa! Och jag saknar dom ända in i märgen. En känsla av att vi alla tappar kontakten allt mer har varnat mig. Nu ska jag bannemej slita och dra åt mig allt man kan önska sig få tillbaka.
Minnena lever inte lika länge som pågående händelser. Jag vill behålla det som är bra i mitt liv. Jag vill framförallt fortsätta med att ha dom där fina själarna till bästa vänner.
Och jag vill ha dig för gamla tiders skull.