teenage battlefield

Jag visste bara inte hur jag skulle börja inlägget ...

Tänkte börja med februari, eller januari. Men nej, det låter inte bra i det här sammanhanget.
Idag är dag, i alla fall.
Idag har varit en helt vanlig dag.

En vanlig dag är en bra dag.

Och så tänker jag berätta lite smått om vad som skett i den här delen av verkligheten.


Jag har mest gått runt och sagt "kyss mig" på japanska bara för att jag kan.

Efter bildlektionen slutade vi för dagen.
Jag och chokladmonstret åka till stan, i sällskap med Nadja, Alexandra och annat småfolk.
Det var väl nice.
Jag fick leva på en stor smoothie och några chokladbitar.
Efter ungefär två timmar var jag trots allt väldigt mätt. Men jag tryckte i min kycklingsallad, just bara för att jag kan.


Klockan är nu över halv tio och jag är både kissnödig och trött.
Varför går jag då inte upp och gör mig redo inför ytterligare en nattsömn?
Det är dagens stora fråga.
Det är något som jag för en gångs skull inte kan. JUST BARA FÖR ATT JAG INTE KAN!
Eller orkar. Men upp, det ska jag. Snart. Någon gång.
Fortsättning följer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0