Det här är min tid, det här är mitt liv



Äntligen är det vi igen.
Men alla är inte här.







Sitter hemma hos Ai tillsammans med Cece och Lala.
Det var så längesedan vi sågs sist.
Eller ja, Ai träffade jag redan igår.
Då satt vi på McDonald's och var barnvakt åt hennes lillasyster.



Idag mötte de (inklusive Linnéa) upp mig vid Kampenhof med glatt humör.

Och bara för att det är så jävla kallt ute, så gick vi hela vägen medellång hem till Ai.

Hoppas att ni mår som ni ska ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0