Om vi bara vore något mer. Mer än bara nästan lika snygga. Om du inte vore som de här i stan. Om du bara kunde bli som .... oss.

Jag offrade sprödbakad fisk med potatis och kallsås mot att smita ner till gående gator. En stor fördel med Östrabo och Agneberg är att dom är relativt nära varandra. Då kan jag träffa Cece under längre raster.
Mirre tajmade tid och plats perfekt, så vi träffade henne av en slump. Trevligt.! ♥
Jag kom nästan försent till den lektionen som jag inte visste vart den höll hus. Gissa om paniken steg ända upp i halsgropen ×2? Tur hade jag som stötte ihop med Mariam i sista minuten.
Livskunskapen har alltid varit ett favoritämne. Det var en frihet att få uppleva sådana fina lektioner. Gymnasiet känns helt rätt. Vård och omsorg känns nästan ännu mer än rätt. Man vet när man hittat rätt här i livet. Synd bara att de bästa vännerna är så utspridda runtom i landet. Dom känns ibland sinnesjukt långt borta. Mest hela tiden om jag ska säga hela sanningen. Snart är förhoppningsvis klassbytet utårdnat. Än så länge har jag det gött på lektionerna.
Avslutar med mitt vänliga schema.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0