The sky is colored red this evening. I wonder why so suddenly? I don't know what my eyes are seeing. The world is looking differently.
Tog en 29 minuters promenad och satte mig sedan i lugn och ro med Cece, Tim och Åke i solens strålar.
Ingen dag är sig lik, egentligen. Vi går efter samma schema, bokar in samma teveprogram och går runt i gamla tråkiga grå kläder. Fast vi vet båda två att det kan gå hur som helst. Som idag när vi satt där på berget. Vi började prata och hade en trevlig diskussion. Det var så jag kände av det i alla fall.
Det blir vad du gör det till.
Är det bara jag som tycker att flourlackning med banansmak smakar gott? Som barn ville jag gärna gå till tandläkaren för att jag visste att jag alltid fick flourlackning efteråt. Vid ett tillfälle lyckades jag på något konstigt sätt "suga" loss det och fick därefter stolt gå tillbaka och få mer. Nu är jag inte riktigt likadan. Fast jag säger fortfarande inte nej om ett par tandhygienister hälsar på och flourlackar mina tänder i skolan. Smaken finns ännu där.
Vad är grejen med att sitta inne i bilen när den ändå står stilla? Rutorna är nervevade, jag bara “uuut!” Tänk om livet vore så lätt. Det är det ju. Det är bara för mig att öppna dörren och kliva ut. Usch, deprimerad blir jag när jag inte gör det ytterst enklaste som får mig på bättre humör. Inte för att jag har varit deppig idag eller något liknande. Jag har haft det bra. Tills nu, tror jag. Det känns som om mitt humör håller på att svika mig. Vad ska jag göra? Allvarligt! Det här bubblade plötsligt upp i panik. Tänk om det faktiskt är dags för mig att gråta kallsvettiga tårar. Duschdagar är värst. Jag ska duscha idag! Omg, inget återvändo för mig inte ...
