Lång natt, lång dag. 

Jag har brustit ut i gråt och kopplat in mikrofonen till förstärkaren för att sjunga av mig. Det underlättade för mitt hjärta, men min hals ligger illa till. 

 

Det där med kärlek, är inte det onödigt komplicerat? 

Fast jag är glad över att jag har fått äran att få smaka på härlig kärlek.

Men saker och ting kan förändras fort och hastigt. 

Det är obeskrivligt. För jag kan inte komma på en endaste liten anledning till att det blev som det blev. 

 

Det kommer bli bra. Vi kommer att skratta och le tusen miljarder gånger till. 

Tro istället för att tvivla. 

Vi har ju fortfarande varandra inom räckhåll :)