Numera har jag dränkt ner mig i salvor, i hopp om att sårskorporna ska försvinna så fort som möjligt. Socker avbockas, och jag följer det bra. Får jag finnar nu så blir jag rasande. Därför låter vi bli alla möjliga fällor ända in i det sista. Min nya upptäckt är att valnötter kan smaka sött när man är förkyld. Gott och nyttigt på samma gång! Kan det bli mycket bättre?

Jag känner mig inte ett dugg olycklig just nu, ifall ni trodde det. Jag försöker ta in ny långvarig fakta i framtiden slash nuläget. Allt känns bara så långt borta. Hans närvaro var för länge, längesedan på nära håll, så att man kunde betrakta den med egna ögon. Minnen som rör om de drömmar man drömmer om nätterna gör allt så mycket värre slash bättre slash förvirrande slash ledsamt slash vackert slash hoppfullt.

Jag saknar det, inte dig. Jag saknar lite dig, lite avstånd och lite medkänsla.

 

Nu har jag rört till det ordentligt. Vad tänker jag med? Hjärnan traskar iväg utanför linjerna. Mitt inre spelar blockflöjt och går balansgång på ett tvättskräck. Ungefär sådär känner jag mig nu. Inte ett dugg olycklig alltså. Omskakad och obalans slash onormal slash pratsam men tyst, är däremot mer passande ord. Adjö.

"Ta mig baklänges" Ursäkta mig.