Jag vill känna mer, se mer än jag ser. Något kommer brännas ned. En miljon på banken men ingenting att leva för.
Det var så längesen det var sommar, tänkte jag förut när sommarkänslorna grodde för första gången på flera veckor. Innerst inne har jag alltid drömt om en egen sommar. Men det vill jag inte tänka på nu, med hänsyn till mitt nuvarande liv bakom galler och dörrar. Man blir deprimerad över att tänka och fantisera om bra saker som inte är helt omöjliga att uppfylla, men som ändå aldrig kommer i uppfyllelse. Allt på grund av en själv. Jag är väldigt tråkig mot mig. Och mot mina simmar som tålmodigt väntar på order från mig. Spel förstör liv. Gör folk vansinniga. Jag lever med dom. Deras behovmätare hinner sjunka till botten. Visst höjs mätaren till max när man vill det. Men vad händer då? Vad ska dom göra när allt är som perfekt?
Varken spel eller verkliga livet är begripligt. Det kan leda till så mycket.
Jag är inte snäll nog. Jag slösar inte bara bort mitt eget liv, ifall ni var det minsta nyfikna.
Jag önskar mig fortfarande en förändring. Något stort. Något ungdomligt och något att finnas för. Vi får se hur framtiden lyder.
Sluta dröm om det ljuva livet, (vi kommer aldrig va med om det). Och be aldrig mer om ursäkt (för sakerna du aldrig gjorde).
Men det äter upp dig när du ligger i din säng. Åh, gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort.
Men jag gillar att läsa, skriva, fotografera, sjunga, kolla film eller gå till ett sommarjobb och utforska läget. Sånt som jag annars inte brukar hinna med att tillbringa livet åt helt enkelt.Och dessa böcker som finns, åhh vilken tur!
Sommar är bra för alla. På något sätt.
En sak till innan jag slutar:
Det är inte bra för mig att skriva sånt här inlägg på söndagar. Jag är så bra på att få allt att låta negativt då. Det är inte meningen. Det bara blir.
Söndagar, gå och brinn! Jag vill se dig i slow-motion när du går sönder inuti, så som jag gjorde nyss.
Kommentarer
Trackback
