Jag är nervös och pirrig. Det studsar bollar i fötter och mage, och det går inte att sova mer. Skolan är Inget att vara nervös inför, but I am. Det är däremot ingen vanlig dag. För det är absolut SISTA dagen jag är en elev  på Äsperödsskolan. Sista gången, sista chansen. Sånt skräms. Det är inte meningen att bli vettskrämd av den orsaken. Jag mår ändå ganska så väldigt bra. Det är en vacker dag, trots att molnen ser ut att vilja gråta. På tal om gråt, så kan det falla en och annan tår från lärare, föräldrar och elever. Jag är askänslig på den biten ... Och så var man en av dom äldsta, nu är det okej att känna sig gammal. Är det inte det här jag har väntat på under alla år i mitt liv? Som barn tänkte jag ofta på hur det skulle vara att vara jag i nian. Är jag likadan nu som jag hade tänkt mig vara? Jag har i alla fall tiden inne. Nu eller aldrig. Nu kör vi!

Herregud, jag ska bara till skolan. Och? Jag ska dit för sista gången som elev. Efter utsläppet kommer jag inte få vara där på riktigt, inte på samma välkomnande vis.

Det måste kännas härligt med sommarlov! Jo, fast glöm inte räkna bort de första tre jobbveckorna!

 

Jag behöver er. Kan vi inte bara behandla varandra som vanligt och dansa tills natten välsignar oss? För vi ska aldrig skiljas åt.