Vissa problem löser du genom att inte göra något problem av det.

Flera små problem/bekymmer är minst lika jobbigt att bära på som ett stort problem. 
De där små problemen går att undvika. Samma sak gäller också de stora problemen. 
Varje stort promblem börjar alltid vid en liten gnista. Vad gör du i den situationen? 
Oftast är det din spegelbild av djävulen som tar över förståndet. 
Jag som är optimist luras också av det. Men jag har lärt mig att ignorera ignorera de små obetydliga kräken. 
Har ni tänkt på hur mycket tid och utrymme vi kan spara genom att ignorera mera?  Då räknas naturligtvis INTE levande organismer in i det området som ska ignoreras. 
 
Nästa gång du får en tvivlande rynka mellan ögonbrynen, kan du
1) Spärra upp ögon, näsa och mun framför spegeln. Jag vet, jättekul. Det får dig genast på en ny tankebana.
2) Gå igenom det nyfunna problemet en gång till. Fast långsamt. Det gäller att tänka logiskt och ta rätt beslut. Ingen tidspress! 
3) Le. Det bästa vapnet är att le (och mena det). 
 
Går problemet att lösa? Hur? Gör något åt det innan det hinner gå för långt. 
Det är än så länge bara du som stryr över framtiden. 
 
Många problem som uppstår i vardagen är löjliga och helt onödiga. Du avgör själv vilket som ska behandlas och inte. 
Det är med andra ord nödvändigt att stanna upp och agera så fort något stör dig. Ju förr, desto bättre. 
 
Det är en träning för hjärnan. En väldigt nödvändig grej att kunna ta kontroll över, tycker jag. 
 
Är det inte du som är problemet finns det heller ingen mening med att bli en del av det. 
Vill du hjälpa en vän som har problem? - Gå inte med på vad som helst! Blicka över till en lösning som han eller hon kan göra, inte du. 
 
Inte ditt fel? Nej, precis. Inte ditt fel. So...? No problem ! :) 
 
Mitt från-början-problem blev nu löst. Det var inte ens mitt fel. Jag var bara dum, dum, dum innan jag tänkte efter. 
Problemet kanske löste sig för att jag skrev igenom mina tips. Nästa gång kanske jag också ska lyssna på vad det är jag säger. Det hjälpte mig nu i efterhand, som tur var. 
 
En avlägsen vän skrev att några andra av mina avlägsna vänner hatade mig. 
För det första var det nog inte sant, eftersom jag är helt oskyldig. (?) 
För det andra får dom lov att tycka och tänka precis som dom vill, för mig. 
För det tredje var det själar som glidit ur min hand för längesen. Jag är så gott som opåverkad av dessa typer. 
Och så avslutar jag en känd mening: 
Typiskt killar ---- 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0