Oftast brukar ju ungdomar önska att de var små då livet var som en lek.
Men jag tror inte att jag har önskat det sen ett litet tillfälle 2010.
När jag var liten hade jag nämligen väldigt tråkigt om dagarna. Speciellt innan jag hade börjat skolan. Åå vad jag önskade att jag ändå var en stor tjej och gick i skolan och fick lära mig saker. Jag ville inget hellre än att lära mig Engelska! Och så ville jag gå i sjuan, för då kunde jag lära mig spanska. Och enligt mina planer skulle jag i nionde klass kunna prata båda språken flytande! Och efter nian tänkte jag att jag kunde flytta hemifrån.Nu är jag där. Jag går i skolan, har lärt mig massa nyttiga saker (förutom just engelska), och jag har en del nya och gamla vänner. Jag har mobiltelefon, pojkvän, kan klara mig själv, vet hur barn blir till (Haha)(livets stora gåta som barn), Jag har intressen och har alltid någonting att göra. Tiden går fort ... Äntligen. Nä, jag önskar verkligen inte att jag fortfarande var liten. 15 är nog en rätt så perfekt ålder för mig faktiskt.
