Nu har det gått för långt! Tur att det bara är två hemmasittande dagar kvar. Det har gått så långt att jag börjat drömma om er om nätterna. Även om det är fina drömmar där vi skrattar och har det bra, så är det hemskt att vakna upp och veta att det bara var en dröm. 

 

Jag saknar att skratta hysteriskt.

Jag saknar frukostrasterna.

Jag saknar lärarna.

Jag saknar allt pluggande.

Men idag ska jag äntligen träffa Tim. Det lättar om hjärtat.