För det jag älskar.
Hur länge har jag väntat på att få bli en gymnasieelev på Östrabo? Länge, länge.
Imorgon är jag det. Skola är min specialitet. Jag mår som bäst i skolan. But I miss my Äsperöd. Tänker mycket på Bosse och Lisbeth, två bra lärare som är värda att minnas. Jag undrar hur dom har det, utan mig. Haha, dom kommer klara sig fint hoppas jag.
Själv ska det bli kul att se mina nya klasskompisar. Linnéa och jag bara MÅSTE hamna i samma klass! Utan henne kommer jag bubbla över av nervositet och osäkerhet.
Jag minns när jag började nollan, trean och sjuan. Allt som börjar på något nytt och stort ger otrolig skjuts uppåt i välmåendet. Det var bra dagar.
Första dagen på ...
Förskola/lågstadiet.
Jag och Linnéa var först inne i lektionssalen. Alla hade bestämda platser i ringen på golvet. Jag och Nea kunde lyckligtvis redan läsa och urskilja våra platser. Fast vi två hamnade inte bredvid varandra, så jag satte mig på någon annans plats bredvid min kära vän. Såklart höll inte den hemligheten särskilt länge. Men det var inga alltför stränga ögon som riktades mot mig under den dagen.
Mellanstadiet.
Vi hade flyttat upp till den stora byggnaden där alla “stora” barnen höll fatt. Vi hade fått nya lokaler och ett flertal nya lärare. Jag hade på mig en beigebrun tight t-shirt och blå jeans. Mitt silverhalsband med hjärtat satt på plats runt halsen. Jag trivdes i dom kläderna. Bara det gav mig en bra start på terminen.
Min plats var bredvid Tim. Han klottrade ner ett papper med stora bokstäver där orden löd: JAG ÄLSKAR DIG.
Och han gav pappret till mig. Elak som jag var knöcklade jag ihop det och slängde i papperskorgen.
Men det jag inte visste då, var att jag en gång i framtiden skulle älska honom tillbaka.
Det var hur som helst en bra och trevlig start.
Högstadiet.
Solen sken i en morgonkall luft. Det var den sortens berusade luft som vem som helst kan bli hög på.
Jag gick fram till gula gubbarna där Hajro, Tim, Lala och Ellinor höll hus. Linnéa kanske också var där, det minns jag inte helt klart. Jag stod där och tänkte på vilken tur jag hade som fått så bra vänner under mellanstadiet. Tyvärr gick vi därefter i olika klasser och sakta gled vi isär.
Som tur var hade jag Lala, Nea och Tim med mig bakom samma dörrar.
Min skinjacka var ny och passade perfekt med sensommarluften. Aldrig att jag glömmer den lukten!
Lärarna verkade snälla och intressanta, vissa mindre förstådda. Jag visste redan då att högstadiet var rätt plats för mig. Alltihop var som en saga. Allt i mina förhoppningar fanns där.
Gosch, det var en bra dag och minst lika bra år.
Nästa del börjar snart. Det är nära nu.
Om 3 timmar är det upprop i aulan, ni vet där teatern brukar vara. Stort smile :D
Jag älskar livet i sådana här lägen. ♥
Lycka till !
Kommentarer
Trackback
