Tjosan! I detta inlägget visar jag hurdan jag var som liten. Envis och hopplös :) .....

Jag gillade såpbubblor och kjolar av scarfar när jag var liten. Änglavingar var ju också en grej man måste ha.
Haha.
Är jag lik mig?
- Jag har förändrats otroligt mycket om jag får säga det själv. Både på utsidan och insidan. Mitt tyckande och tänkande är dock nästan likadant.


Dom där glasögonen fick mig för första gången att känna mig ful. Så ful. Ful. Men jag kunde gå ner i split åtminstonde! :D


Där var vi små båda två. Rosa och jag. Och jag hade precis kommit ”hem″ från sjukhuset (anledningen till bandaget runt huvudet).


KOLLA IIIINTE PÅ MINA ÖGONBRYN.

 
Efter en skolavslutning.


Jag tror att jag var agressiv och rätt självisk som barn. Det var i samband med när jag inte åt eller drack nånting.
Under åren har jag också blivit väldigt bortskämd.
Men jag har lyckats ta mig förbi alla dumheter på egen hand. Det låter töntigt, men så är det.

Jag har väl egentligen aldrig velat vara liten eftersom jag alltid var yngst, kortast, smalast, spralligast, lixom oxå ″sötast″ och minst.
Nää, mitt liv som plattbröstad och benig var inget för mig.
MEN GUUUD VAD DET LÅTER SOM OM JAG SKRYTER !? FÖRLÅT.
Jag kanske inte har vuxit upp tillräckligt ännu. Det var inte meningen att berätta det så här.
Usch vad jag skäms ju ... SMAL OCH SÖTAST, huh? är det så jag beskrev mig själv?
Ja, tyvärr.

bad girl :(