“You’re 16. If there’s ever a time to be selfish, it’s now. You have no pressure, no real responsibilities. Why can’t you put yourself first? Cause it’s not the right thing to do? I think you should change it up, redefine yourself through your own lens. Choose you.”

Jag tappade bara fotfästet för en halv dag.
Simon, Cece, Collin och Awkward hjälpte mig upp igen. Mer behövs liksom inte. Vänner och kloka citat var dagens botemedel.
Det kändes skönt att prata ut om komplicerade grejer till de vackra vänner jag har kvar.
Samt att Johan och Joel höll mig vaken på mattelektionen var en tröst. Det va inget annat än kul, kul.

Utvecklinssamtalet gick som vanligt. Dom sa att jag ska ta för mig mer, eftersom jag är tyst som en mus medans läraren undervisar. Men hallå?! Dom ställer för lätta frågor som inte ens är värda att bli handuppräckta åt. Fast dom frågor läraren alltid riktar mot mig, är riktigt svåra frågor. Jag har problem med att avgöra om jag gillar det eller inte. Frågor är trevliga ...

Jag vet att jag har förändrats, jag vet bara inte hur. Det har gått så långt att min vän säger upp vänskapen på grund av det. Eller?
Jag får inga logiska svar på de frågor jag ställer.

Det går bra nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0