Stop and stare. I think I’m moving but I go nowhere. Yeah, I know that everyone gets scared. I’ve become what I can’t be. Oh, do you see what I see?


Ärligt talat, så har jag känt mig för kaxig den senaste tidsperioden. Det har kanske inte påverkat bloggen särskilt mycket. För er som träffar på mig varje dag i skolan bör ha haft en minsta halvfalsk uppfattning om mig. Har ni känt er utsatta för mitt kaxande någonting? Det har blivit så illa att till och med jag märker det. Det är inte den person jag vill vara. Det är inte den personen jag är. Det här börjar bli väldigt frustrerande. Jag kaxar utan någon anledning. Skärp dig Amanda! Jag ska, okej? Jag skärper mig nu. Och en sak till ... Förlåt för min ouppfostrande attityd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0