Gråt ut, kära du, det är lika bra. Och "tyck synd om mig nu", det var det sista du sa. Spar plats åt nån annan och låt det vara tomt, för när man ser att det blöder, det är först då det gör ont.Det är tomma ord som fastnar, för att jag låter dom va kvar. Men jag har lovat den här gången att jag ska ge allt jag säger att jag har.Jag kanske stannar här och skriver fast jag längtar bort. Och du vill att jag ska lämna, men vi säger aldrig nåt. Du försöker ställa mig mot väggen, men jag står aldrig still. För jag tror att livet just har börjat, och det blir vad jag gör det till. Jag vet vad du tar för att stå kvar, när du har gett allting som Dom säger att du har. När sista bussen har gått, när vi sagt god natt, när du rest och kommit hem, och gått tillbaka igen.

 
Det är bittrare nu. Jag har brutit mitt gråtfria rekord. Fast det räknas fortfarande som ett rekord för mig. Varför i all världen skulle jag tillåta salta tårar att rinna, med flit? Det var ju det jag gjorde häromdagen, tre gånger till och med. Jag tror starkt på att gråtperioder behövs, gör nytta och hjälper en att komma framåt i utvecklingen.
 
Det låter säkert helt hopplöst och färglöst. Det är inte som det låter.
Jag har inte tappat hoppet ännu, jag går inte runt och stressar ihjäl, dunkar inte huvudet i väggen, eller skriker av frustration. Det är fortfarande bra dagar jag lever i.
 
"Är det bara tisdag?" Kan man tänka. "Snart är det fredag!" kan man också tänka. Jag tänker på båda sätten. Allt drar ihop sig, likt ett hårstrå som man klämmer och drar med naglarna. Det blir lockigt, hackigt, ojämnt men fantastiskt, på sitt eget vis. Det är dagarna jag syftar på. Det är inte många veckor kvar. Typ 3?
 
Äsperödsskolans vårshow var awsome i år också. Kanske den bästa.
 
Jag tror jag ger upp historiabetyget och lämnar det på soptippen, medans jag hämtar hem lite broms, silver och guld och höjer betygen i andra ämnen i utbyte. Jag vet inte riktigt hur jag fungerar. Jag går inte efter planerna. Det får bli som det blir. Slutet är nära. Fast slutet har just börjat mellan dig och mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0