Det känns, rättare sagt, bra nu. Det känns mer än bra. För jag har så gott som läkt mitt brustna hjärta under en natt. Det känns fritt. Och känslan av frihet tar man gärna vara på. Ingenting har tryckt ner mig idag, inte mer än Davids fot på mina fötter. Och det gjorde inte ont.

Jag har pratat, promenerat, skrattat med hjärtat i behåll och blivit en allmänt normal människa. Det här är veckans bästa dag. Inte bara på grund av att det är fredag.

 

Jag har äntligen köpt en lypsyl, som ska hjälpa mig att sluta bita på fingrarna. Så sent som nu? - Bättre sent än aldrig. Jag vill inte skada mig själv det minsta lilla längre! Inte ens en hudflik får dras av!

Från och med idag kan jag på riktigt LOVA att försöka sluta upp med dumheterna som alltid upprepats. Stopp. Det är slut på det nu. Det är slut."Det är över", som han sa. Det var bra ord han fick fram där.

 

 

Ingenting står över mig.