be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde




Nu är mitt nästa mål att komma hem till Justyna.
Efter det har jag varit hemma hos alla mina vänner.
Jag fattar inte varför det ska ta så långt tid för mig att få saker gjorda, tydligen ett halvt sextonårigt liv.

Tog tummen ur och åkte hem till Cece idag. Det var ju nice, roligt och allmänt bra för både hjärna och hjärta.

Nyss började jag att berätta baklänges, så jag får helt enkelt fortsätta i samma mönster ...

Jag hängde efter Linnéa runt skoljoggen för att få sällskap medans jag knäppte bild efter bild med en kamera jag knappt var särskilt bekant med. Det gick sådär. Men skönt var det att få komma ut.








Jag hade i-och-för-sig redan känt på vårvädret tillräckligt mycket för att D-vitaminintaget gjort skillnad.

Innan dess var jag mätt och belåten.
Tog med mig Cece och Tim till la ciudad för att de skulle se på medans jag frossade i vegetarisk sallad. Heheee. (Mycket godare än de två godbitarna någonsin kommer förstå).

Spansklektionen blev inställd (anledningen till att vi tog oss tid till att äta annat än den äckliga bajskorvbuffén skolan hade att bjuda på).

Första lektionen var den bästa på länge. Förutom att det var biologi och sexualkunskap som stod på schemat, blev det till en livskunskapslektion med övningar där man fick ha åsikter.
Wow, fick man ha åsikter!?
Ja! Det var helt fantastiskt bra!
Ni vet såna där övningar där man får höra ett påstående och man ska ställa sig i ett utav hörnen - beroende på vad hörnen hade gemensamt med en själv (åsikter). Det var otroligt längesen jag var med om det där, sedan fyran eller femman för flera hundra år sedan.

Nu känner jag för att bryta mönstret helt eftersom livet innan förra punkten är en lång historia.
Vi lever här och nu. Klockan kvart över nio 26/2 2013
.........................................................
Från rutigt till randigt - fick jag en smoothie och månadspengar som snart kommer till användning. <3

Det kanske blir en helg med Lala i Göteborg, i alla fall. Annars tycker jag att hon får komma hit. Det är dags nu igen känner jag. Vi saknar dig, bara så du har det klart för dig.

Piece


Livet leker och jag njuter för fulla drag







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0