Öppna dina trötta ögon och släpp ut det! Det här har växt i mig Åh, så länge nu. Regnmoln brukade jaga mig Och nu jagar jag morgonen längs avenyer

 
Helt plötsligt är det onsdag. Jag fattar inte hur det har hunnit gått så fort, jag hänger inte med här riktigt. 
Måndagen gick åt helvete, tisdagen lockade ut mig från hemmet med det fina vädret (som-sedan-fick-det-att-mulna-på-när-jag-gick-ut). 
Onsdag känns så omöjligt. Det är mycket som känns omöjligt i denna värld, men varför ska en veckodag hamna på  listan? 
Jag kasnke överdriver lite också. Onsdagen är välkommen, och den kom som almanackan planerat. 
 
Nu för tiden har jag mer eller mindre människor att prata med, så bloggen kommer lite i skymundan. Är inte i samma behov av att skriva av mig i blogginlägg. Inte ert fel, vänner! Det är helt enkelt mig det är fel på. Sorry, sorry. 
 
Mitt humör är väldigt bra för tillfället. Vill inte tappa bort det bland datorskärmen, men har jag något val? Det är klart att jag gärna sitter kvar och klickar mig runt till världens alla sidor och hörn med bara några musklick bort. 
Ska bara försöka intala mig själv att solen inte finns där ute för evigt. 
 
Åh, godmorgon på er sweethearts ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0