dimmiga dar var fina dar. Men jag såg aldrig riktigt var vi var
Elva-noll-sju klev vi på tåget, jag Ai och Cece. Lala mötte oss i Göteborg med ett leende på läpparna.
Jag börjar fundera på om lördagar får lov att vara så här bra.
Det bästa som fick hända, hände nyss. För jag hittade en Håkan-tygpåse på rea som jag genast släpade med till kön.
Fyndade även en present till Victoria.
Tack och lov för att du finns rock house! Tack, tack, tack. Du gör mig så glad.
Fast vi hann med mycket annat också. Och det ska jag snart bevisa med min vilsna historia. (jag hoppar i oordning)
När hungern började sprida sig ut i blodomlopp och muskler, gick vi in i närmaste sushirestaurang.
Det var bara jag som åt förutom att Ai fick min soppa.
Och eftersom jag är kass på att äta med pinnar blev jag matad emellanåt. Haha.
Det var i alla fall första gången någonsin som jag smakade på sushi.
Enligt min åsikt var det inget speciellt. Helt okej. Tofun smakade däremot kall pannkaka med socker på. Smaskens!
Vi gick runt och spökade på Göteborgs gator och torg utan att tänka oss för. Vi hade lika gärna kunnat bli påkörda av spårvagnar och annat. Finfin tanke (not).
De andra svältande djuren fick såklart också äta något.
Fast på en lyxigare pizzarestaurang. Känns lite fel att säga pizzeria eftersom det inte alls luktade enbart pizza som det annars brukar göra.
Menyn var nice.
Köpte en latte och ett glas citronvatten.
Det var fint. Alltihop var egentligen galenskap. Så som vi betedde oss är inte okej.
Men attans så kul vi hade!
Nu kommer jag att sova som en stock. Är typ sådär go o glad kexchoklad.
Som ni förstår, så har jag haft en toppendag ... Tills man blir hämtad och mamma börjar babbla massa skit. Fine.
Ps: lyckan kommer tillbaka när man loggar in på facebook och ser att man blivit Uddevallas finaste :-P Skrytskryt.
Kommentarer
Trackback
